Om det smakar så kostar det, brukar man säga. Och den politiska klassen har själv fixat så att avgående ministrar ska få en fallskärm som gör att de – med avdrag från egen inkomst – kan kvittera ut fortsatt ersättning upp till lönen som statsråd för tiden av ett år efter regeringsskiftet.
Till bilden hör att några ministrar för andra gången i sin karriär utlöst fallskärmar i och med att de varit med vid valförlusten 2006.
Med tanke på vad S-regeringar uträttat under se senaste åtta åren är ju prislappen hutlös. Egentligen borde de betala skadestånd. Enligt min mening vore alltså en avsevärt lägre garanti och kortare löptid att föredra. Det gäller att motverka att en politisk klass biter sig fast. Nya folknära ansikten måste till. Rotationen måste öka. Detta är en överlevnadsfråga för demokratin. Annars hotar trumpismens folkliga uppror.
Okej, det är skönt att usla ministrar sparkas. Det smakar extra gött. Den högröstade Magdalena Andersson, som suttit i regeringar som lagt ned flera kärnkraftverk, har mage att klaga på tajmingen av utbetalning av statsbidrag till dem som fått betala höga elräkningar med hennes goda minne. Att hon får ersättning för sin tid i regeringen är inget annat är ett tecken på att den politiska eliten sett bättre om sitt eget hus än folkets intressen.
Torsten Sandström
