Just nu är debattens vågor höga om en föreslagen grundlagsändring i 7 kap 14 § Tryckfrihetsförordningen. För många är nog diskussion så abstrakt att man tappar andan. Men en ny paragraf föreslås, 14 a§ , med följande lydelse:
Utlandsspioneri
14 a §
Som tryckfrihetsbrott anses utlandsspioneri som innebär att någon, i annat fall än som avses i 14 §, för att gå en främmande makt eller motsvarande tillhanda, obehörigen befordrar, lämnar eller röjer en hemlig uppgift som förekommer inom ramen för ett sam- arbete med en annan stat eller en mellanfolklig organisation eller i en mellanfolklig organisation i vilken Sverige är medlem, och vars uppenbarande för en främmande makt eller motsvarande är ägnat att medföra allvarligt men för Sveriges förhållande till någon annan stat eller en mellanfolklig organisation.
En gärning ska inte utgöra brott, om den med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig.
För försök, förberedelse eller stämpling till sådant utlandsspioneri döms det till ansvar.
Den som orkar igenom den komplexa föreslagna lagtexten – och det är som antytts inte enkelt – undrar nog liksom jag vilken typ av uppgifter spioneriet egentligen tar sikte på. Det avser uppenbarligen inte inhemska svenska källor, som regleras i huvudparagrafen 14, utan sådana som kan finnas inom ett svenskt samarbete med utlandet, exv NATO eller FN. Men den föreslagna lagtextens ord omfattar genom gummiformuleringen många fler utländska samarbetsorganisationer. Omfattningen är med andra ord oklart bred vilket förstås innebär en stor osäkerhet för en debattör som önskar yppa en intressant källa.
Dessutom krävs att debattörens yppande ska vara ”ägnat att medföra allvarligt men” (skada) för Sveriges förhållande till annan stat eller mellanfolklig relation. Även om de senare subjektens anges flummigt är förstås meningen att påtagligt begränsa ansvarskretsen.
En extra begränsning – eller säkerhetsventil – finns i bestämmelsens 2 st. Även om ordet ”försvarlig” ger en brottsdomare rejäl signal till återhållsamhet förblir brottet tämligen oklart beskrivet.
Alltså står vi tveklöst framför en gummiregel som föreslås intas i en svensk grundlag. I grunden ifrågasätter jag behovet av en så vittgående bestämmelse till skydd för diverse utländska organisationer. Att interna FN-dokument och liknande från EU, OECD mfl organisationer ska ges skydd i svensk grundlag är jag definitivt emot. En annan sak gäller förstås röjande av militära uppgifter inom ett svenskt försvarssamarbete med NATO och liknande organisationer. Men enligt min mening bör sådana ”utländska” hemligheter kunna regleras genom ett tillägg till 14§ (alltså inte 14a), som rör svenska objekt som ska skyddas.
En sådan förändring av 14 § är logisk och avser snarast redaktionella gränsfall. Och efter en sådan justering vill jag argumentera för att den föreslagna regeln i 14 a helt enkelt bör slopas. På så vis undanröjs en oklar och klåfingrig bestämmelse från att ges skydd i svensk grundlag.
Poängen med en konstitution är bland annat att den ska vara tydlig och inte se ut som en ihålig schweizerost. Ofullkomligheterna är redan alltför många.
Torsten Sandström
