Nobelprisadministrationen har idag dragit lott. Alla landets förståsigpåare – in spe – av litteratur känner sig kallade. Deras utsagor blir förstås som man kan förvänta sig.
Ett särskilt ont öga har jag förstå till DN:s högkomiker Björn Wiman, den förskräcklige, som har sibyllans förmåga att i kristallkulan se precis det han önskar. Dvs att ständigt positionera sig i det ljus han tror sig se. Med anledning av lottdragningen inom Nobelprisadministrationen skapas två rubriker som han gärna vill delge sin läsekrets.
Första rubriken. Björn Wiman: Ett mycket väntat och klassiskt val
Här bekräftar han sin roll som siare. För vanliga dödliga frastår lottdragningen som slumpartad. Men inte för den gudabenådade Wiman. Han ser klart hur fältet ligger och vet att den lyckliga lottvinnaren haft pool position. DN:s Wiman är gudalik.
Andra rubriken. Björn Wiman: Med Nobelpriset till Annie Ernaux har Svenska Akademien kanske påbörjat ”varannan damernas”
Här bekräftar Wiman sin roll som politiska emissarie till den före detta högstående kulturtidningen DN. Han pläderar nämligen i realiteten för könskvotering.
Därför vore det bäst om Wiman inskränkte sina skriverier till klimatskräckens heliga område, som han länge mutat in. Där är det ju ändå inte någon sansad person som tror att han vet något.
Torsten Sandström
