Ännu har jag minnet av Victor Vindes radiorapporter från det tidiga 1950-talets revolt i Algeriet. Jag var då omkring 8 år gammal och bodde i ett stockholmskt lugnt Fredhäll. Den terror som Vinde talade om drabbade oskyldiga människor i Alger och Paris. Hans ibland upprörda ord glömmer jag nog aldrig. Då rörde det sig om terror som användes som vapen i en kamp för en kolonis politiska befrielse från ett förtryckande Frankrike. oskyldiga människor drabbades.
Jag kom att tänka på detta under nu pågående blodiga skottdåd och hemska bombkrevader i svenska städer. Min oro rör idag boende i flerfamiljbostäder – särskilt barnen där – som får dörrar och fönster sprängda genom explosioner vilka hörs på flera kilometers håll. Men varför sker det i vårt land? Vi är ju ingen koloniserande stat.
Om man är något slarvig kan man tala om att det nu är invandrarklanernas ungdomar som utövar terror mot det samhälle som tagit emot dem till ett högt pris. Det tar sig själv rätt enligt klanens ideal. Bättre är därför att prata om en terror som har sina rötter i en integration av invandrare som misslyckats via socialdemokratins simpla metod att betala bidrag till människor i utanförskap. Men mest exakt är nog att orda om en terror som de invandrade ungdomarnas klaner använder i sina inbördes strider mellan olika kriminella syndikat. Alltså ett delvis självförvållat svenskt politiskt dilemma. Det är en brottslighet som utövas av en minoritet av alla invandrare. Men det är lika fullt en terror som drabbar oskyldiga.
Det tråkiga är att de svenska politiker som ytterst är ansvariga för en eländig svensk politik avseende invandring inte ber om ursäkt för sin misskötsel av nationen. Flera dem sitter fortfarande vid regeringsmakten. Och de flesta av dem lever ett gott liv på säkert avstånd från terrordåden.
Få vågar berätta om att en storskalig invandring naturligt nog skapar integrationsproblem och kriminalitet. Därför riskerar den svenska klanbrottsligheten att bli bestående. PK-ismen kostar både pengar och människoliv.
Torsten Sandström
