Välj själv! Wikimedia
Igår såg jag en bedrövlig journalistisk produkt från det annars ofta så bra UG. Det rörde en kommuns hantering av en svårt autistisk unga man, som till sist avlidit.
Skandalen var en totalt rörig behandling av ett långdraget förlopp där en kommuns tidigare vanskötsel i ett boende ersatts av vård genom anhöriga (men med kommunal samverkan) i ett privat boende som de anhöriga ägde. Ofta blev det omöjligt att bestämma vilket boende som diskuterades av UG. Bilder visades huller om buller.
Lika illa var att programledningen under 90% av programtiden tog parti för de anhöriga och deras olika stolliga rådgivare, som ofta talade i egen sak. Därför undrade jag varför en av de anhöriga blivit åtalad för pojkens död. Brottet som åtalet gällde avslöjades inte förrän i sista minuten av programmets 60 minuter. Vad åklagaren hävdade framgick inte alls. Jag var därför hundra procent säker på att den anhörige skulle frikännas, tills det på sluttampen visade sig att den anhörige tillhandahållit några kartor av Tramadol och ett glas vatten till den kille om strax därpå avlidit. Det drog alltså ihop sig till något som liknade mord eller snarare vållande till annans död.
Först då kunde tittarna ana utgången. Under de sista minuterna visade det sig också att den anhörige dömts (i tingsrätt och hovrätt) till långa fängelsestraff.
Slutligen. Inte minsta kritik från UG:s sida av det faktum att de anhöriga – som envist sagt nej till kommunal vård i gruppboende – länge försörjt sig på att ”ta hand” om den sjuke, tillsammans med ett helt gäng av assistenter som skötte vården.
Jag har inget emot att kritik riktas mot det offentliga och en omfattande svensk byråkrati. Det behövs verkligen. Men när det sker genom att förminska enskildas privata ansvar blir jag ilsken. Då blir det journalistik som Aftonbladet och Expressen brukar syssla med.
Rätt ska vara rätt!
Torsten Sandström
