Annie Lööf tycks av opinionsundersökningarna att döma fått luft under vingarna. Efter att ha varit ett sänke för sitt parti förefaller hennes position som misstänkt mordoffer i en galnings huvud ha vänt på vindriktningen.
Nu är det uppenbart att hon satsar på en post i en eventuellt kommande sosseregering. För några år sedan skulle hon äta upp sin sko om hon gjorde upp med S-partiet. Ny gullar hon med Magdalena Andersson, som desperat söker stöd från alla håll. Det skulle inte förvåna mig om sossarna till och med skulle kunna regera med SD – enbart för att partiet ska få posten som regeringschef!
Såväl S-partiet som Centern har trassliga röda linjer. Min teori är att Lööf just nu vill ha en ministerpost. Hon födde barn i anslutning till såväl valåren 2014 som 2018. Därav henne bristande intresse att sitta i en regering. Och så blev det i stället de eländiga uppgörelserna med socialdemokratin i form av DÖ och JÖKEN. Hon avstod alltså av familjeskäl från att fullgöra det som många väljare väntat. Men nu passar en regeringspost den maktsugna damen med obegränsat självförtroende.
Den skarpa kritik som Lööf fått har på senare tid har liknats vid förföljelse av hennes person. Jag menar däremot att kritiken är befogad. Familjeskäl är en privatsak – alltså en personlig grön linje. Men ord och löften i en valrörelse har en statsrättslig karaktär med bäring på ett folks bästa. Därför kan man tala om ett svek. Och att skarp kritik av Lööf är i hög grad befogad.
Torsten Sandström
