Dan Korn skriver i Bulletin den 19/6 en intressant text om mångkulturalismen förutsättningar, dvs om möjligheterna att öppna ett lands gränser för att genomföra en storskalig lyckosam invandring, se länken nedan. Artikeln måste ses mot bakgrund av den senaste decenniets fatala svenska misslyckande med att realisera en storskalig integration av invandrare med framför allt islamskt ursprung.
https://bulletin.nu/korn-hayek-forstod-det-reinfeldt-inte-forstod
Korn menar – med hänvisning till Friedrich Hayek – att ett framgångsrikt inlemmandet i ett nytt samhälle förutsätter en gemensam moralisk övertygelse mellan de nyanlände och det mottagande samhället. Alltså anser han att offentliga tvångsåtgärder inte är en framgångsrik väg, utan att det måste till gemensamma kulturella mönster mellan staten ifråga och de individer som ska inlemmas. Att dessa gemensamma mönster saknats blir, om jag tolkar Korn rätt, förklaringen till att det liberala svenska samhället misslyckats med ambitionen att integrera den miljon invandrare som anlänt till Sverige de senaste dryga tiotalet år.
Jag tror att Korn har rätt i huvudsak. Och Hayeks tanke är säkert riktig. Men Korn tycks använda idén som ett bevis mot att liberala samhällen inte kan åstadkomma en integration av personer från andra kulturer. Alltså som ett angrepp mot liberalismens sak. Detta kan jag inte acceptera.
Under och efter andra världskriget skedde en betydande invandring från utlandet, såsom från Tyskland, Finland, Baltikum, Italien, Grekland, Jugoslavien, Turkiet m.fl. länder. Man måste säga att påtagliga kulturella, språkliga och religiösa skillnader funnits hos de nyanlända jämfört med svenska folket i stort. Trots vissa problem med kriminalitet och utanförskap måste man ändå säga att denna invandring lyckats allmänt sett. Förklaringen är att en mängd jobb fanns i Sverige och att många anlände utan familjer. Kraven på bostädernas kvalitet var vid denna tid inte så hög, jämfört med det nuvarande Bostadsverkets allomfattande målsättningar. Viktigt att notera är dessutom att pengar till större bidrag inte heller utlovades.
Därför är en lyckosam integration inte enbart en fråga om moral eller om det liberala samhällets tillkortakommanden. Invandringen efter kriget skedde från främst kristna nationer. Och antalet nyanlända var till omfattningen anpassad till den svenska nationens behov och resurser. De senaste decenniets invandring har nästan uteslutande avsett muslimer från fattiga förhållanden i Västasien, Somalia, Afghanistan mfl länder. Alltså folk från platser med i grunden annorlunda kultur, språk och moraliska traditioner. En sådan omfattande och problematisk invandring klarar inget samhälle av, oavsett om det är liberalt eller inte.
Enligt min mening kan uppenbarligen en invandring vara bra för Sverige. Men det som inte är bra är det öppna hjärtats ambitioner och en fri asylrätt. Märk att efterkrigstidens invandring hade ett tydligt reglerande upplägg, i och med att svenska myndigheter medverkade till företagens sökande efter arbetskraft utomlands. På så vis kom invandringen att anpassas till den svenska nationens behov och dess resurser att ta emot nyanlända utan omfattande permanenta statsbidrag.
Som marknadsliberal av den gamla stammen – det sista är ett viktigt påpekande – menar jag alltså att ett frihetligt samhälle visst kan arrangera framgångsrik invandring. Men förutsättningen är att omfattningen anpassas till mottagarlandets önskningar och resurser samt att krav ställs på att de nyanlända maximalt verkar för sin egen kulturella och språkliga anpassning. Ingen invandring kan därför vara helt fri. Så var det inte heller i USA under åren omkring slutet av 1800-talet.
Torsten Sandström
