Igår syntes följande rubrik på DN:
Katrine Marçal: När Storbritannien har stora problem tar en kvinnlig ledare över
Sedan länge enrollerar DN Marcal som skribent från London. Hennes anknytning till socialdemokratin är bekant och syns varje dag som hon rapporterar. Hon har under våren haft högtidsstunder på grund av Boris Johnson klantiga och omogna ledarstil. Alltså mycket galla från Marcal, till hennes eget stora nöje.
Igår blev det känt att Liz Truss blivit Tories kandidat till posten som premiärminister. Då blir feministen Marcal så yr att hon måste plocka fram könsfrågan och jämföra med Thatcher. Det unika exemplet Thatcher bli på så vis en strukturfråga i stil med att det krävs kvinnor för att reda ut Storbritanniens problem.
Min undran är om det inte på DN finns någon som kan styra upp journalisternas envetna åsiktsjournalistik. Svaret är antagen: jo, det finns någon. Men denne är antingen själv åt vänster eller menar att varje journalist själv ska bestämma tidningens position. Därför tvingas de som valt att prenumerera på DN nästan ständigt tugga vänsterteser.
Jag har skrivit det förr, men det tål att upprepas: Sveriges främsta politiska problem i nutiden är journalistkårens närmast konsekventa vänstersnack. Förmodligen kommer det tyvärr att avspeglas i söndagens valutfall.
Torsten Sandström
