När coronaepidemin för omkring två år sedan växte i kraft och spred död över svenska äldreboende skyllde S-regeringen ifrån sig och hänvisade till Folkhälsomyndigheten och andra ämbetsverk. Pyttsan sa många, som visste att Regeringen hade skarp kontroll över sina byråkratier, vilka man i toppen normalt fyllt med trogna sossar (om än inte alltid med partibok). Regeringens egen krissamordare stod helt handfallen inför coronaviruset på kommunala boenden. Efter lång tid lyckades myndigheterna ändå något så när få grepp över epidemin, men det tog tid att ta till sig vad medicinens och grannländernas experter redan kände till.
Myten om de självständiga myndigheterna sprack definitivt häromdagen då Regeringen mitt under brinnande valrörelse kallade till presskonferens om kreditgarantier till energibolag, som under kommande vargavinter riskerar brist på likviditet (en penningbrist som väl måste bero på att svenskarna inte förmår betala för den dyra elen, även om det sista inte nämndes en vecka före valet).
Detta tekniskt okontroversiella säkerhetsmeddelande borde Regeringen ha lämnat utan närvaro av två höga myndighetschefer, från Riksbanken respektive Finansinspektionen. Det hade räckt med att berätta vad dessa myndigheter hade att säga. Men nu var det valrörelse. Och ett alltmer förbannat folk börjar förstå att det är sossarna som delvis framkallat en svensk energikris genom nedlagda kärnkraftverk och höga skatter/avgifter på energi. Därför stod Ingves och Thedéen med på sossarnas valpodium. En närmast unik händelse mitt under brinnande valrörelse. De två skulle skänka legitimitet till S-regeringens position.
Det hade som antytts räckt med korta pressmeddelanden från myndigheternas sida. Men nu var de personligen närvarande via sina chefer. Dessa två borde ha protesterat mot att kallas i och vägrat ställa upp inför medierna med statsministern. Men då de knappast kan sägas vara självständiga så stod de båda på podiet på var sin sida om stats- och finansministern (energiministern, dvs mannen som när han talar far omkring bar, hade lämpligtvis utegångsförbud).
Enligt min mening är självständiga och politiskt oberoende myndigheter något bra. Men detta gäller enbart i svenska böcker för folkskolan (om det nu läses böcker fortfarande). I praktiken har Sverige en alltför stor byråkrati och den är inte alls politiskt oberoende, utan i huvudsak närstående till socialdemokratin.
S-partiet vill nämligen emellanåt frånsäga sig ansvar och peka på sina byråkrater. I andra fall vill man gärna ha med dem i båten, som häromdagen. Och då agerar socialdemokratin med vanlig slughet för att vinna sympati hos allmänheten. Man låter de egna byråkraterna legitimera sitt politiska beslut och vinna röster i valrörelsens elfte timme. Det gäller att imponera på folket.
Att två höga chefer faktiskt ställde upp en vecka före valet kommer säkert att nagelfaras i framtiden. Redan nu hörs kritik. Tyvärr är dock landets statsvetare knappast att lita på, frånsett Bo Rothstein och några andra frifräsare…
Torsten Sandström
