Al Capone som barn (till höger 1904). En uppväxt med en främmande kultur skapar risker vad gäller anpassning till en annan juridisk miljö. Wikimedia.
Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, skriver en idag en gästledare i SvD som är läsvärd. Han jämför Sverige med Italiens svårigheter att klara maffian. Och säger att det krävs fasta tag och hårda bud mot den dödliga gängbrottsligheten.
Man kunde förstås också jämföra med maffian i USA en gång i tiden. Men då uppstår det politiskt känsliga problemet med att brottsligheten varit importerad i såväl dåtidens USA som i dagens Sverige, i och med att en utländska kultur med klaner levt kvar i båda länderna. Men denna utlandsaspekt är inte politiskt korrekt att tala om. Men det gör jag. Liksom att man i USA förr i tiden talade om brottslighet från Italien.
Slutligen är jag inte förtjust i beteckningen våldskapital, som inspirerats av den intressanta franska vänstersociologen Pierre Bourdieu. Att klanerna har resurser är ju givet, mätt i pengar, vapen och kontakter. Men själva ordet kapital tenderar att föra tanken bort från att det är människor av kött och blod som agerar kriminellt. Och dessutom riskerar vänsterns hatord kapitalism att hamna i skottgluggen. Ordet våldskapital är inte nödvändigt, utan ett traditionellt försök att blanda bort korten via snack om strukturer.
Hursomhelst är Henreksons artikel bra. Se länken nedan.
Torsten Sandström
eller
https://www.svd.se/a/MowPkm/valdskapital-ar-det-nya-guldet
