Det ser darrigt ut för en borgerlig seger i valet om tio dagar. Trots lysande förutsättningar genom den svagaste S-regeringen i mannaminne samt rader av grov misskötsel av landet från dess sida. Sossarnas synder syns i form av självförvållat rekordhöga priser på el och drivmedel (via nedläggning av fyra kärnkraftverk och höjda skatter), dödligt våld i förorterna samt mångårig senfärdighet med NATO-ansökan. Om inte oppositionen kan vinna ett val med dessa trumfkort på hand måste högern tänka om. Och även om man lyckas vinna höstens val är nytänkande nödvändigt.
Och vad är i så fall förklaringen till att sossarna prenumererar på regeringsmakten? Här är mitt svar.
- Den svenska modell som S-partiet byggt under nästan hundra år ger partiet ett juridiskt företräde, som är en viktig hävstång för evig makt vid allmänna val. S-partiet har kontroll över två centrala marknader – bostäder och arbete – som partiets satellitorganisationer hanterar (på så vis att dysfunktionerna döljs). S-partiet har också genom lagstiftning skapat ett medialt klimat som ger dem inflytande och många röster i alla val. Jag tänker på SR/SVT och det statliga stödet till pressen. Mediernas vänsterröstande journalister är nämligen sossarnas starkaste kort i valtider.
- Dessutom finns det lagstiftning som direkt främjar vänsterns inflytande över Riksdagen. Jag menar statliga bidrag till existerande partier – i stället för pengar från medlemmarna i dem – bidrar till politisk status quo. Vidare är själva valsystemet i Regeringsformen och Vallagen byggt för att den politiska klassen ska sitta tryggare kvar. Inslagen av direkt demokrati är otillräckliga. En övergång från proportionella val till majoritetsval (i olika valkretsar) vore av godo på så vis att väljarna tvingas ta ställning till kandidaternas personliga kvaliteter, dvs utbildning och erfarenhet (och inte bara partiernas ofta tomma ord och långa anonyma valsedlar). Hjalmar Branting förespråkade en gång i tiden detta, men kördes då över av högern som önskad få in så många som möjligt av sina gamla ledamöter i Riksdagen. Det finns även andra direktdemokratiska verktyg som bör utnyttjas efter en lagändring. Särskilt vurmar jag för den schweiziska modellen som låter en stor grupp medborgare genom folkomröstning stoppa ett lagförslag.
Jag menar att den svenska modell, som i huvudsak byggts av socialdemokratin under många år, ovillkorligen måste slopas. Den skapar inte en fullgod svensk demokrati, utan bara en representativ hybrid som riggats för att den bestående makten ska segra och styra landet (och försöka hålla uppstickare utanför riksdagen).
Om oppositionen lyckas bilda regering efter höstens val måste den ovillkorligen ta itu med att montera ned den svenska modell som alltför länge gynnat S-partiet. För de reformer jag önskar krävs tuffa tag – ty vänstern kommer sannerligen inte att ge sig frivilligt. Knappast heller några mindre partier som riskerar att förlora representation (vid majoritetsval). Men om Sverige ska bli en modern och levande demokrati krävs det hårt arbete och mod. Åtminstone några delar av min önskelista borde kunna realiseras, särskilt punkt 1.
Min skräck avser Moderaternas rädsla för en tuff politiska kamp mot socialdemokraterna. M tycks nämligen i grunden ha accepterat S-partiet Svenska modell enligt punkterna 1-2 ovan. Med den inställningen från oppositionens sida är risken stor att sossarna bli kvar för evigt, med hjälp av partiets system för köp av röster via statsbidrag. Ett system som vänsterns medier normalt gillar.
Torsten Sandström
