Såväl statsminister Andersson som centerns partiledare Annie Lööf gör en jättestor affär av SD:s ansvar för en påstådd förberedelse att mörda den senare. Någon som helst grund för att utkräva ansvar av SD – för en manlig vettvillings påhittade ord eller syner – saknas helt. Hans eventuella galenskap måste skiljas från SD:s befogat fräna kritik av Lööf. Hon har ju själv kastat lass med skit på SD.
Däremot är aktionen från S och C politisk och en del i en mångårig strategi att smutskasta SD, i syfte att hålla partiet utanför det politiska finrummet. Det har man ju delvis lyckats med. Mot den bakgrunden är åklagarens avslöjande mitt i pågående valrörelse en skänk till S och C, som får ytterligare bränsle på den brasa som ska bränna häxorna från SD.
Jag är ingen vän av SD. Partiets ledamöter och dess relation till Putin lämnar mycket övrigt att önska (vilket för övrigt även Bondeförbundets historia gör). Men ändå måste jag ta avstånd till den mångåriga häxjakt som nu kulminerar veckorna före ett val. Då S och C inte lyckas slå tillbaka kritiken från SD om att Sverige misskötts under decennier så försöker Magdalena Andersson och Annie Lööf skrämma upp svenska folket med lösa påståenden om förberedelse till mord. Det är ursvagt!
Den gamla tesen gäller med andra ord: Om argumenten tryter så höj rösten.
Torsten Sandström