Grönt/blått=legalisering. Vinrött=försäljning av sex kriminaliserat. Wikimedia.
Som bekant är den svenska dubbelmoralen skriande i synen på prostitution. I stället för att som vanligt är i utlandet antingen kriminalisera såväl köpare som säljare eller släppa prostitutionen fri så har Sverige med utmanade stolthet valt att enbart straffbelägga köparen, dvs normalt mannen. Kännetecknande för den svenska enögdheten är ett uttalade av en kvinnlig utredare från BRÅ som häromdagen på SR P1 utfärdar följande varning rörande kritik mot en ung tjejer som säljer sex: vi får ”inte skambelägga flickan!”
Detta tydliga politiska val skapar stora problem jämfört med ett ömsesidig förbud mot såväl köpare som säljare. Det främsta problemet är att säljaren, alltså kvinnan, så att säga kommer att verka under radarn. Hennes utmanande utbud av sextjänster är ju lagliga. I och med att hennes verksamhet är grön kan polisen inte med full aktivitet jaga efter brottslingar. Den som lockar till köp av sex – och faktiskt medverkar till prostitution – får så att säga samhällets stöd och engagemang. Dessutom främjar lagligt säljande av sex invandring (trafficking) samt att unga tjejer och barn dras till intima möten med män under sockrade förhållanden (sugardating). Sammantaget medför alltså den svenska dubbelmoralen stora problem. Polisens resurser slösas bort. Jag påstår att rättsläget till och med ökar sexhandeln i Sverige.
I en Rapport 2022:4, ”Utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling” lyfter BRÅ kortfattat fram sugardating på samma enögda svenska vis. I sammanfattningen skriver Brå:
Utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling är ett allvarligt brott och mörkertalet bedöms som stort. Brås bedömning är att polis och socialtjänst gemensamt behöver säkerställa att ett uppsökande arbete kommer till stånd.
Visst är sexköp ett brott enligt gällande rätt. Och till följd av den svenska dogmen om kvinnans straffrihet blir brottet förstås större ju yngre säljaren av sex är. Men BRÅ trampar bara vidare i feminismens spår vad gäller sugardating. I rapporten föreslås följaktligen att våldtäktslagstiftningen måste prövas mot sugardaddies som lockat till sig unga tjejer.
Enligt min mening har således den svenska sexbrottssynen hamnat i en återvändsgränd där stora samhällsresurser förslösas och sexhandeln tycks öka (av samhällets uppmärksamhet att döma). Om rättvisa ska skipas och en minskning av sexköpen verkligen ske måste antingen säljaren, dvs kvinnan, dras in i förbudszonen eller så måste sexköp legaliseras, såsom i Tyskland. Jag känner stor osäkerhet inför detta val, men stannar för ett ömsesidigt förbud, i syfte att motverka trafficking och sugardating. I båda fallen innebär en kriminalisering en tydlig och allvarlig signal till kvinnan samt till polisen.
Det gäller alltså för lagstiftaren att skingra den feministiska dogmatiken kring sexhandel i syfte att finna ett säkrare fotfäste än dagens dubbelmoral avseende sexköp. I och med att mitt budskap närmast är belagt med tabu kommer det antagligen bara att leda till ilskna angrepp på en förstockad äldre man. Men ämnet är viktigt och ett typexempel på hur politisk ideologi kan löpa amok och medföra att en rättslig principfråga får en lösning som sannolikt försvårar ambitionen att begränsa sexhandeln. Vi ser än en gång hur en kontraproduktiv feminismen skapar allvarliga samhällsproblem.
Torsten Sandström
