I tidigare bloggar har jag kritiserat landsplågan i SR som kort och gott heter Sommar i P1. Visst finns det emellanåt något gott i de berättelser som sprids. Men urvalet av pratade och den regi de får säger en hel del om hur SR:s politiskt korrekta journalister arbetar. Metoden är att indirekt – och delvis fördolt – sprida politisk propaganda om Sverige.
Till det yttre eftersträvas ett sken av att de ”korade” ska vara representativa för Sverige. Men det är bara nys. Den dolda agendan kan enkelt fastställas med penna, papper och miniräknare. När den lilla minoritet av landets företagare väljs ut kan man exv vara säker på att de avkönas så att det visar sig företräda åsikter som journalisterna gärna vill att ledare ska syssla med, såsom munkliv, välgörenhet, vanlighet, öppna famnen mot problematiska medarbetare osv. På så vis får publiken sällan en bild av näringslivets viktiga vardag och vilka svåra beslut som konkurrensen på marknaden kräver. På ett liknade vis kan fängelsekunder tillåtas breda ut sig så att lyssnarna bibringas tron att de agerar som mänsklighetens apostlar. Journalisternas vänsterbild presenteras således genom strategiskt utvalda pratare. Och en tillrättalagd bild av Sverige framträder.
Häromdagen hände det förstås igen. Nu skulle den svenska jägarkåren representeras av en man som var anställd på Jägarförbundet. Som före detta jägare lyssnade jag till och väntade mig en bild av jakten som renodlat folklig syssla. Men så hände det som brukar hända i PK-Sommar. Mannen ifråga sysslade med den politiskt korrekta uppgiften att jaga den invasiva arten mårdhundar. På så vis blev han förstås ett populärt inslag i det korrekta tänkandets Sverige.
Min undran blev varför inte min vän, företagsledaren och storjägaren Karl Hedin, tilläts prata om sitt liv. Han kan sannerligen berätta spännande saker om verklighetens Sverige. Karl Hedin är en mycket god berättare. Han kunde tala om hur det varit att åtalas för grovt jaktbrott enbart på grund av att han i böcker kritiserat den svenska politiken att importera vargar i marker som sedan länge inte skådat sådana farliga djur. Han kunde också tala om hur det varit att sitta i häkte en månads tid enbart för denna politiska misstanke. Och förtälja hur Västmanlands tingsrätt frikänt honom i en dom med (indirekt) svidande kritik av åklagaren i målet.
Men inte har SR valt Karl Hedin. Ty han platsar inte i vänsterjournalisternas förvridna samhällssyn. Karl Hedin kunde ju få folk att tro att Sverige inte fullt ut är ett rättssamhälle. Sådan viktig information är förstås tabu i det Sverige som skryter vitt och brett om det man kallar public service. Det platsar givetvis inte i PK-Sommar.
På så vis förklarar PK- Sommar programmets existens. Det tydliggör också hur vänsterns journalister sprider myter med hjälp av särskilt utvalda pratare.
Torsten Sandström
