Dagens morgontidningar påminner om en supermarket i förfall. Glättiga erbjudanden om ditt och datt. Alla ska få sitt. Därför blir budskapen många gånger komiska. Oftare andefattiga.
Ett exempel är de etikettsexperter som i krönikor varje vecka talar om hur du ska agera för att smälta in i kollektivets värderingar. I stort sett hela människans liv förklaras genom etikettens ritualer. De mest självklara beteenden framställs med största allvar som nödvändiga för att du inte ska sticka ut och framstå som en person utan god ton. Det gäller att att inte sticka ut från kollektivets traditionella attityder.
Etikettens regler känns antingen självklara eller förlegade. Får jag dricka utan att skåla? Är det fel att rapa efter måltiden eller peta i näsan vid matbordet?Måste jag tåla att svärfar berättar sexistiska skämt? Hur en journalist bara vill skriva om sådana ämnen. Jag hade hellre tagit gift eller bett svärfar dra åt skogen (men det är nog inte tillåtet för den som ska vårda döende seder).
Om du sedan vänder på bladet – eller klickar på paddan – får du på följande sida i tidningen råd om hur du ska odla din individualitet eller ego. Nu är den kollektiva följsamheten som bortblåst. Här råder knallhattens hårda sociala tag. Så kan det låta. Tala om för svärmor att hon inte ska lägga sin långa näsa i blöt rörande din och makens relation! Då din man beter sig som en drummel måste du bums ta ut skilsmässa! Tvivlar du ett uns om tvåkönat sex så beställ direkt tid på kliniken för könskorrigering! Här gäller friska besked, utan personligt ansvar för rådgivaren.
Båda typerna av texter i morgontidningarna menar jag är ytterst tröttsamma. De är ett tecken på att journalisterna är mer intresserade av värderingar än av saklig rapportering om politik och samhällsproblem. Och kanske är det bäst så. För när den genomsnittliga skribenten fattar pennan i politiska frågor blir det nästan alltid bara socialismens ärenden som framförs. Det är också så tröttsamt att klockor stannar.
Så varför inte kombinera etikett och individualism? Jag tror att det skulle kunna bli festliga krönikor om ritualen förenas med egots kamps för ökat utrymme. Då skulle vi kunna läsa festliga rubriker i stil med följande:
Släpp inte en brakskit vid middagsbordet då din feministiska svägerska tjatar om #Me too! Du bör hålla masken om din fru inte gillar din senaste pojkvän! Förstör inte familjekalaset genom att fråga varför alla inte ska äta vegetariskt! Om du får höra att din brorson fått ännu en bokstavsdiagnos är det olämpligt att du flabbar!
Om jag – mot all förmodan – skulle få möjlighet att finna liknande råd i SvD och DN vid morgonkaffet skulle jag tycka att jag fått någon valuta för prenumerationen. Mitt humör skulle går topp. Bara att läsa något oväntat är ett glädjeämne i åsiktskorridorens mörker.
Nackdelen är att jag förmodligen skulle sluta blogga. I brist på mediala irritationsmoment från DN, SvD, SR och SVT skulle jag förmodligen ta till flaskan. Det vill säga dricka mer rödvin är jag annars gör.
Torsten Sandström
