Världsnaturfonden, WNF, som omsätter omkring 4 miljarder kronor årligen klagar över att många svenska betesmarker försvunnit och därmed att artrikedomen förändrats ödesdigert i vårt land. Därför måste dessa naturmarker återställas kräver WNF.
Jaha, säger jag. Det må så vara att kor inte längre betar som förr. Ska därför det svenska landskapet omvandlas till ett museum? Hur var det för övrigt med artrikedomen under stenåldern i vårt land? Eller dessförinnan, dvs före inlandsisens uppkomst? Eller senare, efter istiden, det vill säga före den tid då landskapet ändrades på grund av betande boskap? Vilka typer av landskap ska egentligen försvaras? Tystnad är svaret från den samlade miljörörelsen.
Artrikedom i alla ära, men det krävs någon form av vetenskaplig ordning och sans om vilket landskap och vilken natur och vilka arter som vi måste periodisera och bevara. Om inte människor börjat brukat jorden skulle ingen av oss idag sitta vid våra skivbord och skriva kritiska rapporter för och mot WNF:s fundamentalistiska ideér om artrikedom. Om inte industrin senare vuxit fram skulle vi antagligen vara mycket färre, sjukare och leva närmast som stenålderns folk. Det verkar som miljötalibaner inte kan resonera logiskt, utan bara skriar BEVARA.
Aldrig hör man för övrigt talas om människan som invasiv art. Men ändå måste vackra lupiner avverkas längs landsvägarna och smakliga humrar från andra sidan Atlanten utrotas. Men människans intrång då? Jag bara väntar på att WNF kommer att kräva att USA ska avfolkas vita och svarta människor för att återställa rödskinnens hegemoni över kontinenten – om nu det var de röda som var först på plats. Och vilka svenska medborgare har idag rätt att leva kvar i Sverige då vi alla – särskilt de senast anlända två miljonerna – kan beskrivas som invasiva. Det måste vara så att WNF inte förstått att många arter av människoapor gått under på vägen mot framfarten av nuvarande Homo politicus. Det finns med andra ord ingen rim och reson inom miljötalibanismen.
Det som utspelas i dagens samhälle är, som sagt, en form av miljötalibanism, som grundats på ett bräckligt underlag med karaktär av intensiv trosuppfattning. WNF och många andra driver en form av politiskt religionskrig, som kostar dig och mig många pengar. Och allvarligt påverkar samhället i negativ riktning, såväl politiskt som ekonomiskt. Vilda enögda aktivister vill inte förstå att deras politik är på väg att krossa den nuvarande civilisationen. Jag är fullt medveten om att stor hänsyn måste tas till nuvarande miljöproblem. Men det är något annat än trosviss och enögd kamp för artskydd och liknande extremism.
Torsten Sandström
