Den svenska offentliga självgodheten äcklar mig. Ett föredöme för världen?Den framstår som ren politisk propaganda. Ett budskap som syftar till att dölja uppenbara brister i vårt samhällsbygge. Varje framgångsrik nation försöker kritisera sig själv eller åtminstone vill man upptäcka brister i den egna politiska strukturen. Men så inte i Sverige, alltså. Det finns historiska skäl till detta. Från Gustav Vasas starka stat till den svenska socialdemokratins snart hundraåriga blueprint för det centrala korporativa samhället. Sossarna är arkitekterna, men de svenska väljarna bär ytterst ansvaret för att de låtit sig bli vilseledda.
Jag skriver detta efter att ha läst en sansad hyllning i The Economist till Schweiz, en stat som har några förutsättningar gemensamma med vårt land. En historisk och geografisk position – en till folkmängden liten nation vid sidan om, så att säga. En stark kristen reformationsrörelse. En flerhundraåriga strävan efter alliansfrihet. Och inte minst länge ett tämligen fattigt jordbrukssamhälle.
Men idag är Schweiz överlägset vårt land i de flesta avseenden – även vad gäller välfärd. I alplandet har man valt en decentraliserad ledning av staten, med starka och tämligen självständiga kantoner. Den centrala regeringen har sju ledamöter, som varje år växlar vid makten och därför blir ganska anonyma. Även i övrigt har man byggt en rättsstat – där folket via inslag av direkt demokrati kan stoppa klåfingriga politiska hugskott.
Det är som sagt på kantonal nivå som flertalet viktiga beslut fattas i konkurrens mellan dessa regioner. Det vi ser är en verklig decentralisering, som tidigt valts bort i Sverige och som den svenska socialdemokratin senare betäckt med gråaste betong. Förvisso har Sverige såväl länsstyrelser som landsting/regioner (på samma gång), men båda strukturerna framstår idag enbart som statsfinansierade satelliter för politisk legitimering och kontroll av nationen (betänk statens ständiga ingrepp i och penningbidrag till sjukvården).
Schweiz ekonomi och stabila valuta utklassar vår nation. Värdet av noterade aktiers värden i Schweiz toppar internationella index. Likaså antalet företag per medborgare. Och bolagsskatten är i snitt kring 15%. Flera välfärdslösningar administreras inte av offentliga institutioner, utan i privat försäkringsform. Förvisso har nationen vissa nackdelar i sin position utanför EU och med en sekretesslagstiftning som återkommande skapar kriser i skatteparadiset. Men Schweiz är helt enkelt det verkliga föredöme för andra nationer som sossepropagandan bara yrar om att Moder Svea är.
Vad är det som i grunden skiljer Sverige och Schweiz åt? Påstå inte att det är inställningen till invandring. Schweiz´ regionala struktur är flerspråkig och nationen har stegvis tagit emot rader av medborgare av olika nationaliteter, inte minst judar. Sverige har under de senast tiotals åren däremot blivit hijackad av islamsk inflyttning i miljonklassen – en invandring som delvis slagit ut samhälle och rättsväsende. Här sitter vi med eländet medan politikerna skryter om sina framgångar!
Skillnaden mellan Sverige och Schweiz rör helt enkelt politiskt förnuft. I Schweiz intar vänstern en bakgrundsposition. Trots att den svenska arbetarrörelsen spelat ut sin historiska roll (om sådana roller nu finns) så är Sverige i grunden format för S-partiets ständiga maktutövning. Visst har vi haft några borgerliga regeringar, men de har inte i grunden angripit socialdemokratins statsbygge, utan bevarat S-partiets lagreglerade tolkningsföreträde avseende hyra, anställning , bistånd, bidrag och skatter.
Schweizarna har däremot visat liberalkonservativ klokskap. Det syns i de framgångar som The Economist lyfter fram. Men i Sverige har socialdemokratins vänsterprogram fört landet ut på ett gungfly. Det läskigaste är att färden ut i träsket sker med locksånger om den svenska nationen som ett föredöme för andra runtom i världen. Den moraliska stormakten – fy sjutton så falskt! Det rör sig enbart om socialdemokratins stora livslögn. Det är dags för svenska folket att slänga bidragspolitikens bojor och reformera den svenska nationen i frihetlig riktning. Annars kör vi fast i kvicksanden.
Torsten Sandström
