Den ceremoniella klassens diskreta charm. Wikimedia.
Idag avslöjas att skatteutskottet ordförande (märk att han svarar för skatter!) har fått bostadsbidrag från Riksdagen på 700.000 kronor som kompensation för dubbelt boende i och med att han valt att skriva sig i ett ruckel på hemorten (som inte bebotts).
Och häromdagen avgick en moderatpamp av högsta dignitet från ett mångårigt toppjobb inom vårdsverige på grund av misstänkt sexköp. Vid samma tid avgick en sosse från Riksdagen på grund av liknande misstankar.
Vilka politiska skojare, som officiellt spelar en roll och privat har sin egen moral. Störst är skammen för socialdemokratin som ständigt försöker framhålla sin egen överlägsna moral och motståndarnas usla.
Jag menar inte alls att alla politiker är lagvrängare och fifflare. Men skolningen, urvalet och sammanhållningen inom den politiska klassen får elitens politiker att ta sig friheter och att bryta mot lagar som man själv varit med om att skriva. En enkel och naturlig lösning är rotation efter viss tid. Det är ju uppenbart att den politiska klassen inte vill uppmärksamma eventuella övertramp inom den egna gruppen, utan helst talar tyst om problemet och låter syndarna smyga ut, ofta med bibehållande av ”intjänade” förmåner… Ingen inom den politiska eliten vill tala om att man förvandlats till en privilegierad adel, som har ambition att styra folket.
Därför måste alla Sveriges statsvetare sluta med att krama den politiska eliten och börja analysera vilka negativa effekter en sammansvetsad politisk klass får. Den svenska konstitutionens baksida måste diskuteras!
Torsten Sandström
