Morgan Johansson är en riktig sossepamp. Och en person som har vuxit fram inom den politiska klassen, från tidig ungdom ända fram till idag. Han har manövrerat skickligt för egen del och är typiskt nog sambo med en annan politisk klättrare och minister.
Men som justitieminister sedan 2014 har han en trist historia. Han har inte åstadkommit några tuffa juridiska verktyg mot klanernas Sverige, utan främst saktfärdig anpassat sig till oppositionens initiativ om brott och straff. Orsaken är hans vänsterposition inom partiet. I den rollen är klanernas brottslingar olyckliga stackars människor som på grund av grymma ekonomiska villkor inte har något annat val än brottets stig. Han vill inte förstå att de i själva verket är dödens hänsynslösa entreprenörer, som är väl utrustade med pengar och vapen. Johansson ansluter också till till sin vänsterkompis Sarneckis syn på att straff inte lönar sig då brottslingarna ändå fortsätter med kriminalitet efter sin tid i fängelset. Tanken att medborgarna vill slippa ha de farliga brottslingarna omkring sig och därför gärna ser dem inlåsta har inte fallit Johansson in.
En sådan man som Johansson kan inte tillåtas ha högsta ansvar för en rättsstat. Men det är just vad som sker i svensk politik. Denna misslyckade justitieminister tyck nämligen räddas från en misstroendeförklaring i Riksdagen. Särskilt intressant är att det än en gång är bondeförbundet som backar upp en sosse kris. Jag menar att svenska folket måste ta lärdom av C-partiets återkommande kramar till S-partiet, mot vederlag i bidrag till landets spillra av jordbrukare. Så rösta inte på Lööfs parti i höstens val. Det är en röst för fortsatt misskötsel av svenska staten.
Torsten Sandström
