Frankrikes president Macron är som bekant omvald. Men kraftigt försvagad. Han tvingas erkänna detta, om han nu menar allvar, vilket man aldrig vet inom politikens värld. Han åker nu runtom Frankrike och talar om att politikerna inte kan besluta allt från ovan (là-haut). Jaja, vi har hört det förr så vi får väl se. Orden kom från munnen på en centralist.
Jag skriver detta på grund av utvecklingen inom EU. Där är Frankrikes ställning politiskt stark, även om nationens ekonomi inte alls håller samma klass. Det vi sett av Macron inom EU är precis motsatsen till det han nu reser runt i Le Pens väljartrakter och säger. Inom EU vill han se mer av Frankrike och mer beslut från ovan, dvs Bryssel. Han vill gärna se mer av EU-lagstiftning av federalt slag och mer av EU-militärt samarbete. Frankrike trycker också på med klimatskräckens hållbarhetsflum. På plussidan måste man dock notera nationens stora satsningar på kärnkraft, något som kan visa sig bli Frankrikes guldkalv.
Risken är alltså stor att EU fortsätter sin federala expansion och sina satsningar på ingrepp i planekonomisk inriktning. Sverige som nyligen nyktrat till och bestämt sig för att söka om medlemskap i NATO bör upphöra med sitt ohejdade kramande av EU. Låt NATO sköta det militära!
Och inled en federal nedrustning av EU! Ett första lämpligt steg vore en nedläggning av EU:s låtsasparlament, som fungerar som om en målsökande missil för ökad överstatlighet från EU:s sida. Där sitter rader av globalister, som inte platsar på toppnivå i sina hemländer, men som i egenskap av B-lagsspelre ändå tillåts förändra Europa just från ovan, dvs från Bryssel. Det är tyvärr fara för att Ukraina ska få frikort in i EU, trots att nationen är långt borta från grundläggande demokratiskt styre och härjas av korruption. Alla tycker syn om Ukraina, men det är inte tillräckligt, utan en grogrund för trubbel (som Ungern, Polen, Rumänien, Malta och Cypern redan visat).
Märk att det finns krafter inom Europa som även vill ha Turkiet med i EU. Det är ju inte klokt. Jag har inget mot islam, men är en fiende till den islamism som sprider sig över Europa och nyligen skapat blodiga uppror i vårt land. Islamismens hyckleri stötande i och med att religionen konsekvent går före demokratiska principer och det förnuftiga samtalet. Det är tragiskt att se hur den Turkiets president Erdogan försöker suga ut någon procents profit på Sveriges NATO-inträde, som övriga NATO-medlemmar verkar vara eniga om är något bra och till nytta för alliansens militära syften. Erdogan förkroppsligar dåtidens ottomanska klädeshandlare i bazaaren . En person som inte har några andra principer än egennyttan.
EU:s närmaste framtid ska enligt min mening inte vara en utvidgning med fler korrupta regimer. Det gäller i stället att förvandla EU till en ekonomisk och demokratisk samarbetsorganisation av den typ EEC än gång i tiden var. Om överstatligheten slopas i huvudsak – undantag kan göras av ekonomiska handelsskäl – kan kanske britterna lockas tillbaka. Deras export till EU har nämligen sjunkit allvarligt efter Brexit. Det var just det federala – alltså tvingande EU-lag i allsköns frågor – som med all rätt irriterade britterna mest. Federalismen är också ett sänke för tanken om att demokrati måste byggas underifrån. Alla som i likhet med mig oroas över en ständigt ökad byråkratisering av samhällslivet måste jobba mot den rådande centraliseringen inom EU.
Om en samling kring NATO kan stoppa en oroande militär tillväxt från EU-högkvarteret är det således bra. Fria nationer ska göra affärer och därigenom bygga välfärd. Politiken måste försiktigt handhas av människor från hemmaplan av människor som är nära samhällets problem. Ett minimum av politik är ett gott mål.
Torsten Sandström
