Landets stora krets av naiva fredsälskare på vänsterkanten staplar argument mot en svensk NATO-anslutning. Dagligen hör vi att ett snabbt inträde inte medför någon garanti för skydd över huvud taget och i vart fall inte under tiden för väntan på att NATO:s medlemmar säger ja. Så är det förstås, vi vet inte detta.
Men vad vi vet är däremot att Sverige idag – med ett nära nog avvecklat försvar – inte har minsta chans att kämpa ned ett ryskt anfall. Det vet vi. Vi vet också att ryssarna på några timmar eller dagar skulle kunna erövra Gotland, för att få en åtrådd strategisk position i Östersjön.
Gruppen NATO-fiender agerar inte bara naivt, utan också vårdslöst i sitt envisa tal om att avvaktan krävs med ett svenskt NATO-beslut. Bland gruppens medlemmar finns de som inte höjt rösten mot svensk nedrustning. Alltså de personer som försatt Sverige i dagens prekära försvarspolitiska knipa. Åtminstone sedan Putins anfall mot Krim och östra Ukraina har vi känt till risken för ett ryskt anfall mot Sverige. Putin struntar i lag och rätt. Han är hänsynslös.
Det är så enkelt att drömma om fred. Vem vill inte det. Men drömmar om fred är enligt min mening något allvarligt i en ond rysk närhet.
Torsten Sandström
