En del av rättsstatens begrepp är att lagen är tydlig och går att förstå av vanligt folk. När jag började studera juridik tvekade ingen om detta ideal, även om lagstiftningen på grund av samhällets utveckling blivit alltmer komplicerad.
EU, dvs en europeisk union gör idealet om läsbarhet naturligtvis än mer viktig , men i någon mån kanske mer svårt att nå på grund av 27 olika nationer.
Jag har bloggat om detta problem några gånger tidigare. Idag läser jag att den svenska Regeringen nyss lagt en proposition, 2021/22:169, som har följande rubrik:
Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter.
När jag försöker läsa rubriken förstår jag ingenting! Vad sjutton är återhämtning, resolution eller en central motpart? Det är bara ord som har en allmän – och alltså vag – betydelse på svenska språket. Först när jag läser vidare förstår jag att det gäller att utse Riksgäldskontoret till en resolutionsmyndighet.Och att resolution är ett särskilt förfarande för att hantera banker eller institut i kris, utan att försätta dem i konkurs. Centrala motparter är kuggarna i det system som hanterar betalningar och avveckling av finansiella instrument, exv Euroclear på värdepappersmarknaden. Slutligen avser återhämtning att undvika eller avveckla en finansiell kris.
Summa summarum tycks lagförslaget alltså gälla att utse Riksgälden till att vara behörig myndighet för att kunna ta kontroll över en krisande bank eller institut, för att vid en kris upprätthålla den finansiella stabiliteten.
Men propositionens ord är ju rena kinesiskan! Ett obegripligt språk som EU:s överstatlighet skapat, genom oskickliga politiker och jurister. Detta märkliga system kritiseras därför inte. Systemet upprätthålls av Regeringens Finansdepartement.Kejsaren hustru står som bekant över all kritik.
Man kan kanske säga att vanliga människor ändå inte förstår vad saken rör, varför lagstiftaren kan agera byråkratiskt och skriva nära nog obegripliga texter, som bara kan läsas v de invigda. Men den som godtar denna förklaring gillar med andra ord att rättsstaten nedmonteras.
Det går för övrigt att skriva en betydligt tydligare rubrik – och medföljande text – än vad som sker i propositionen . Men det struntar finansdepartementet i. Och även många andra EU-kramare förstås.
Men inte jag. Jag är rädd för att den svenska rättsstaten fått ännu en skönhetsfläck. Och vad kommer härnäst?
Torsten Sandström
