Efter olyckan i den extremt felplacerade reaktorn i japanska Fukushima tycks nu nedgången i satsningar på kärnkraft bruten. Under rubriken kraftstationer i ölglasets storlek – det lockande ordet ”pint” används – presenterar The Economist (26/3) en snabb utveckling världen över beträffande byggandet av SMR, dvs small modular reactors. Det är ett reportage i positiv anda beträffande den nya teknikens framtid. Lägg märke till att The Economist annars driver det vanliga hållbarhetslinjen. Låt mig kortfattat referera vad tidningen skriver.
En internationell källa uppger att omkring 50 SMR är under konstruktion. De bygger alla på tillverkning – via fabrikens löpande band – av små utbytbara reaktorer, som kan kopplas samman eller drivas var för sig. De infogas i ett skal av betong och stål nedanför markytan och kyls genom en intern mekanism. Kapaciteten för varje SMR är omkring 300 MW, dvs c:a 1/5 del av den nuvarande generationens komplexa reaktorer. Men även något större samt mindre SMR är i pipelinen. De mindre varianterna är omkring 20 m höga och 8 m breda.
Man utgår från att en större SMR initialt ska kosta c:a 20 miljarder och kräva enbart 4 års byggnadstid. Detta på grund av just tillverkning på det löpandet bandet. Planering och byggande på plats i naturen av var och en av den nuvarande generationens reaktorer har nämligen varit extremt tidskrävande. The Economist skriver att vissa moment som hittills tagit 17 timmar på plats utomhus kan genomföras på bara en timma inne i fabriken. Det pga säkerhet välrenommerade företaget Rolls-Royce deltar i arbetet på hela 16 SMR.
Det finns flera fördelar med SMR än pris och storlek. Att de kan kombineras och stoppas var för sig för underhåll ökar givetvis driftssäkerheten. Dessutom räknar man att SMR med tiden blir mer konkurrenskraftiga att driva relativt sett i och med stigande priser på olja och periodvis brist på blåst för vindkraft. Även ändringar i nuvarande nationella subventioner kan komma att tala för SMR. Det gör enligt min mening också stigande efterfrågan på el.
Så långt Europas ledande ekonomiska tidskrift. I artikeln nämns en rad projekt från länder runt jordklotet. Men om Sverige är det såklart tyst. Vårt land – som gärna beskriver sig som Guds gåva till mänskligheten – lever fortfarande i Miljöpartiets våld och är helt av banan vad gäller den nya SMR-tekniken! Den sena men snabba industrialisering som tidigare varit Sveriges trumfkort tycks alltså borta. I vårt land planeras nu för gigantiska fabriker för tillverkning av stål och batterier i Norrland med elektricitet som kraftkälla, utan att det ens finns tillräckligt med el till rimligt pris. Tanken tycks vara att de ska drivas då älvarna har vatten och när det blåser. Och att medborgarna måste räkna med att betala än högre elpriser.
Den svenska industrinationen har som bekant under snart åtta år av socialdemokratiskt styre tillsammans med MP avvecklat ett antal fungerande reaktorer samt givetvis misslyckats med att fylla hålen med prisvärd och driftsäker alternativ kraft.
Japanernas olyckliga reaktorbygge vid kanten av ett hav full av tsunamis bär – tillsammans med socialdemokratins krav på makt över vår nation (via MP) – ansvaret för att Sverige hamnat på efterkälken.
Om du vill att Sverige ska komma på fötterna politiskt och tekniskt måste du således rösta för en handlingskraftig borgerlig regering i höstens val. Dvs en regering utan Centerpartiets Annie Lööf.
Torsten Sandström
