Det är förvisso valår och tider för fett valfläsk. Men sossarna tvingas nu till delvis nya politiska grepp för att behålla sitt högskattesamhälle, nämligen statsbidrag pga av alltför hög skatt.
Skämt åsido. Det är ingen allvarligt menad förändring hos S-partiet. Den är högts temporär. Men det visar på att nationen Sverige har hamnat vid vägs ände vad gäller skattepolitiken.
Höga elpriser och dyra drivmedel beror till omkring 50% av alltför hög statlig skatt. Så en sänkt skatt är den enda direktverkande lösningen. Alltså lägre priser direkt vid leveransen av el och diesel/bensin. Varför vill inte S vara med om detta?
Svaret är enkelt. För det första vill man inte alls minska skatterna, som ju drar inte mycket mer till statskassan än de små bidrag som sossetomtar i sin ”godhet” gärna vill skylta med. För det andra vill man inför höstens val förstås framstå som alla goda gåvors givare. Alltså det vanliga röstköpen, som S-partiet specialiserat sig på.
Nu är det hög tid för oppositionen att ta ställning mot sossesystemet med höga skatter för den miljon svenskar som betalar statlig inkomstskatt i kombination med gåvor till de grupper som förväntas rösta på sossarna pga deras bidragspolitik. Frågan är varför hårt arbetande skattebetalare ska tvingas försörja potentiella sosseväljare, som ofta inte arbetar alls. Tyvärr verkar oppositionens partier ovilliga att diskutera ändringar i skattesystemet, där en reform av bostadsbeskattningen sedan länge är nödvändig. Här är tystnaden från M, SD, C, L och KD talande. För att inte säga skriande.
Jag är för en förnuftig välfärdspolitik. Men emot socialdemokratisk felfärdspolitik.
Torsten Sandström
PS! Den sk reduktionsplikten kan sossarna dessutom stoppa upp någonstans. Skogsråvaror i tanken är mycket dyrare än bensin/diesel, men ger lika mycket CO2 i utsläpp. Dessutom ger de sämre effekt (verkningsgrad). Reduktionsplikt = center-politik, dvs ett sätt att göra landets bönder glada samt lugna ned konstant skriande klimatalarmister. DS
