De väl kända begreppen kapital och kapitalism tar som bekant sikte på storskalig varuproduktion. I fokus står en metod för att producera varor via lönearbete, insatser av pengar och andra förmögenhetstillgångar samt med nyttjande av teknik samt olika former av energi. För den klassiska vänstern är definitionen känd och själva företeelsen – kapitalism – synnerligen oönskad. Kapitalets ägare har blivit hatobjekt.
Den nutida vänstern är mindre nogräknad och mer flummig. Utan att analysera fenomenet kapital närmare tycks man vilja använda begreppet som en negativ klisterlapp. Man har nappat på den franska sociologens Pierre Bourdieus begreppsbildning. Enligt honom ska nämligen samhällets olika sfärer analyseras med hjälp av bla begreppen ekonomiskt kapital, socialt kapital samt kulturkapital. Genom dessa verktyg (tillgångar enligt min mening) skapar människan en förståelse av sin egen sociala roll – ofta utan att själv veta varför. Teorin är tankeväckande. Men genom att (åtminstone) tre gånger använda ordet ”kapital”, som en synonym för mänskliga tillgångar eller individers förmågor, bidrar Bourdieu onekligen till en begreppsförvirring. Den sammanhänger sannolikt med hans kritik av den kapitalistiska samhällsformen. Jag menar alltså att ordet ”kapital” riskerar att brukas som ett tillhygge.
Många inom vänster gillar förstås detta skarpt. Under senare årtionden brukas även orden ”våldskapital” och ”erotiskt kapital” allt oftare. Vad dessa begrepp innebär är också högst oklart. Man får ett intryck att det sker i syfte att skapa just en form av oklarhet. Men även om det är något osäkert tycks tanken vara att peka på något negativt. I stället för att tala klartext om vilket våld eller vilken kärlek som menas, så kapslas samhällsfenomen in med hjälp av en klyscha. Och vad är då bättre än slänga in termen ”kapital” som representant för något som vänstern verkligen ogillar?
Mest använt är begreppet ”våldskapital”. Det tar som läsaren anar sikte på brottslingars våldsanvändning. Tanken tycks vara att kriminella gäng och klaner samlar på sig mängder av vapen och annan teknisk utrustning samt bygger breda nätverk via insamling av penningmedel i stor omfattning. Dessa resurser brukas på ett genomtänkt vis i och för brottsligheten. Genom att tala om det systematiska utnyttjandet av dessa olika resurser kan en rimligt god bild av kriminaliteten skapas. Men detta har förstås inget med kapitalistisk produktion av nyttigheter att göras. Brottsligheten ställer ju bara till våld och annat elände.
Begreppet ”erotiskt kapital” är svårare att förklara. Men det tycks ta sikte på människors utseende, dvs att en vacker eller trevlig framtoning ger personen ifråga en konkurrensfördel i samhället. Inte heller i detta fall rör det sig om kapital som produktionsfaktor, ty en individs utseende är inte egendom som kan avyttras och omsättas. Att utseendet kan användas till personens sociala och ekonomiska fördel eller nytta är däremot antagligen rimligt att utgå från. Men vad sjutton har det med erotik eller kapital att göra? Förutsatt att saken inte gäller prostitution. Till skillnad från våldskapital tycks dessutom den erotiska varianten ta sikte på något som är gott eller åtminstone oförargligt.
Att en kvinnas yttre attribut kan användas till hennes fördel är emellertid något som gravt retar nutidens feminister. Skönhet riskerar ju att peka ut biologiska företräden, som andra kan attraheras av. I de renläriga feministernas värld är detta tabu, dvs något ont, som döljer tesen om att könet enbart är en social konstruktion och inte något genetiskt. Detta kan enligt min mening förklara användningen av klisterlappen ”kapital”, som i de radikala vänsterns rörelser är en röd stoppknapp.
De två begrepp jag pekar på förefaller alltså vara röda banderoller. Med andra ord slagord som helt saknar något som har med kapital eller kapitalism att göra, annat än som ideologiska vapen. Alltså en metod att via infogandet av ordet ”kapital” dödskallemärka två fenomen som vänstern ogillar. Och på köpet försöka ta livet av västvärldens mest framgångsrika ekonomiska produktionssystem.
Dödskallemärkningen sker alltså inte för att klargöra fenomenen ifråga. Utan för att sprida dimmor om kriminalitet respektive kön. Vi talar alltså om två helt onödiga nya begrepp. Som främst är negativt politiskt laddade. Och som vänstern använder i sin vardagliga krigsföring.
Torsten Sandström
