Universitetslärarförbundets nya ordförande, juristprofessorn Sanna Wolk, är kraftigt bekymrad över att 60 % studenterna på juristlinjen är kvinnor, medan 70 % av lärarna där och cheferna på advokatkontoren är män.
Därför säger hon till Dagens juridik:
”Detta kan bero på två saker: Antingen är kvinnor väldigt korkade och borde inte vara jurister eller också är det någonting annat, vilket jag givetvis är övertygad om: att vi har ett system, ett beteende och en struktur som ligger kvar.”
Naturligtvis har hon rätt i att det inte är en fråga om begåvning. Men som flertalet feminister är hon blind för den mest troliga förklaringen till kvinnors val: ambitionen i kombination med biologin. För feminister förefaller det omöjligt att förstå att könsrollerna har en bas i biologin, dvs i moderskapet, som det präglat kvinnan och hennes gener i årtusenden.
Mannen har jagat, krigat och stökat sedan Homo sapiens begynnelse. Och bestämt på gott och ont. Kvinnan har skött barnen i hemmets värld. Jag vill inte säga att detta är ett ideal idag många tusentals år senare. Men att barnafödande och omvårdnad är uppenbara biologiska roller än idag är självklart. Sedan må politiska analytiker förstås säga vad de vill…
Den mest rimliga förklaringen till den statistik som Wolk lyfter fram är, enligt min mening, att flertalet kvinnor inte tycker att det är mödan värt att kombinera moderrollen med full jobbkarriär. Flera kvinnor skulle antagligen vilja bli ledare, men orkar inte kämpa för att skapa de meriter, som tillhör spelet. Min poäng är att majoriteten därför är nöjd med att slippa de påfrestningar och konflikter som normalt är förenade med ledarskapet. Man väljer därför den något lägre lönenivån samt prioriterar hem och fritid. De allra flesta känner, såvitt jag förstår, inte någon olycka över den senare situationen.
Men det gör förstås en minoritet. Och det intressanta är att denna kvinnominoritet består av landets politiker och akademiska feminister på vänsterkanten. En grupp som utsett sig själva till taleskvinnor för alla sina systrar, vilket i sig är tecken på en häpnadsväckande förhävelse. Feministerna vill med statens och lagens hjälp erövra allt de själva tror på, utan att se sig om eller fråga kvinnor utanför sin sekt.
Jag kan förstå att detta sker. Men måste samtidigt påminna om att det är en förvriden minoritets politiska ideal. En minoritet som vägrar att förstå biologins mönster i och med att de förläst sig på maktens patriarkala strukturer i böcker som inte uppfyller gängse krav på vetenskaplighet.
Denna lilla grupp inom kvinnornas kön jag talar om inser inte att de är just en minoritet. Därför surnar man till över verkligheten.
Torsten Sandström
