I Sydsvenskan rapporteras okritiskt att Malmö kommun ska anställa en koreograf för att skapa dans på kommunens bibliotek. Jag som trodde att folk skulle läsa eller låna böcker och andra medier på biblioteken. Dessutom anade jag inte att Malmö hade råd med sådana extravaganser, då kommunen inte på många miljarder när får sina finanser att gå ihop genom de medel som de egna kommunmedlemmarna betalar i skatt.
Men nu är det så att Malmö får miljarder i bidrag från staten resp en handfull andra kommuner, som i lag tvingas ge bidrag. Jag bor på Lidingö, som tyvärr måste skänka – framför allt till Malmö – ett par 100 miljoner kronor per år. Det är surt. Inte sjutton använder Lidingö kommunens medlemmars pengar på någon koreograf. Här hushållar man nämligen och tänker på vad folk önskar (och inte vad vänsterns svartrockar drömmer om). En tanke om kostnadseffektiv service som är helt främmande för landets sossar.
Det jag berättar om är alltså verkligheten i bidragstagarnas Sverige. Här finns ingen gräns för vilka syften pengar kan användas till för att tvinga andra skänka pengar. Rena bidragskarusellen. Malmö profiterar följaktligen på denna nationella Robin-Hood-anda. Och Sydsvenskan applåderar. Bonniers stora mediekoncern stöder nämligen numera i praktiken socialdemokraterna. Ifall du inte redan visste detta.
Nu tror Malmös sossar att man lyckats bygga en storstad, genom en skyskrapa (Turning torso), en tunnelbana (Skånetrafiken) och en balett. Lyckan är stor i landets mest kostnadskrävande kommun.
Torsten Sandström
