Sossseregeringen har som bekant grundligt misslyckats med sin energipolitik. Kärnkraftsverk har lagts ned och vindsnurror ger inte el i och med att blåst alltsomoftast uteblir. Dessutom håller Regeringens planering för högre skatt på bensin och diesel att plundra det svenska folket. Medierna håller som vanligt inne med sin kritik. Men på Facebook har än så länge en halv miljon människor samlats i protest. Det är hoppingivande under ett valår!
Till den dystra bilden hör att den svenska staten till låg skatt säljer el till storindustrier i Norrland. Svenskar med skyhöga elräkningar tvingas alltså subventionera svenska och utländska jättars elförsörjning. Jag förstår att det ibland kan vara smart om nyproducerad vattenkraft inte kan lagras. Särskilt om jobb samtidigt skapas. Men i situationer då stora temporära underskott på elektricitet medför att priserna rakar i höjden blir billig försäljning av el till svenska och utländska storföretag rena rama skandalen. Då ges bolagsgiganterna en golden handshake medan Svensson tvingas ta snabblån.
Det svenska samhället håller stegvis på att förvandlas till en planekonomi. Sysselsättning, produktion och beskattning har förvandlats till ett stort statligt maskineri, en Grottekvarn. Till detta kommer en statlig planering av skola, vård och omsorg, som går den byråkratiska socialismens tecken. Staten har med andra ord förvandlats till det svenska samhällets främsta aktör. Och inom ledningen för statsapparaten arbetar som bekant inte nationens klyftigaste tänkare. Här sysselsätts nämligen 2000-talets politiska frälse. Den som funderat över den sk frihetstidens Sverige (1720-1772) – med en allsmäktig ståndsriksdag och medföljande enorma misshushållning – känner antagligen historiens vingslag.
Jag skriver detta med anledning av att ett bolag som tillverkar kryptovaluta av domstol getts rätt att ta del av statens stora gyllene elkarusell. Jag klandrar inte domarna, som bara följt svensk lag. Det är reglerna om stora elsubventioner till kreti och pleti som är felskrivna. Ansträngningen att kränga billig bolagsel har gjort lagstiftningen skev. Till och med rena risk- eller humbugföretag – i stil med tillverkare av krypovaluta – ges en plats i den svenska statens bidragsregn.
Min åsikt är att alla ska betala samma pris för en nyttighet på marknaden. Staten ska inte skörta upp Svensson för att främja tillverkning av allsköns tveksamma produkter.
Torsten Sandström
PS! Att den svenska Riksbanken i massiv skala köper bolagsobligationer i diverse riskföretag är en annan trist del av den nuvarande centraliserade hasardekonomin. Riksbanken borde känna till Växelkontorens kollaps under frihetstiden. DS.
