I ett närmast hyllande reportage i Sydsvenskan beskrivs två kvinnor – sk ”klimataktivister” – vilka av domstol dömts för att i strid mot svensk rätt ha genomfört en våldsam demonstration i Malmö. Rubriken – med bild på två missnöjda kvinnor som tagit lagen i egna händer – talar för sig själv:
Dömd klimataktivist: ”Jag ser mig absolut inte som en brottsling”
Uppenbarligen väljer Bonniers tidning att ge sitt stöd åt två personer som rätteligen är brottslingar. Jag bara funderar över hur rubriken sett ut om det varit en våldsam protest från en person som medierna kallar klimatförnekare?
Det vi ser är ett av mediernas standardlösningar för att vinkla nyhetsförmedling. Genom att i ett försåtligt reportage intervjua och hylla en viss person förmedlas politiska åsikter. Det som händer är alltså något helt annat än nyhetsförmedling.
Ett av de mest spektakulära svenska fallen rör SVT-journalisten Fredrik Önnevall, som själv dömts för att han via ett tevereportage brutit mot lagen genom att smuggla i ett flyktingbarn till Sverige. Han aktion beskrevs i SVT och andra svenska medier som något av ett hjältedåd. Samme Önnevall är fortfarande verksam på SVT. Och han låter varje vecka förmedla intervjuer med personer vilkas vänsteråsikter han gillar. Aldrig någon borgerlig röst här minsann.
Sådant är det svenska mediesamhället. Det rör sig alltså om en form av propaganda som är den vanligaste formen av politisk korrekthet.
Torsten Sandström
