I begynnelsen värnade svenska socialdemokrater om de arbetandes väl. Alltså en naturligt god politik. Men det var då det. Nu driver partiet politik för de som inte jobbar, helt oberoende av om de saknar förmåga eller vilja att skaffa sig sysselsättning.
De senare årens vågor av invandring gör det fullt klart att S-partiet dessutom vill fylla på med ytterligare inflyttande, vilka till största delen inte kan försörja sig själva. Följaktligen har under 2000-talet omkring 2 miljoner människor flyttat in i landet. På så vis presenteras sossarnas nya politiska program: staten ska betala bidrag till potentiella väljare så att partiet kan fortsätta att regera Sverige.
Enligt min mening är denna politik katastrofal. Inte bara ekonomiskt, för de skattebetalare som hamnar ovanför gränsen för inkomstskatt. Det rör sig huvudsakligen inte alls om ”rika” som Damberg påstår. Det är personer som knegar på ambitiöst mot vettig lön, lever väl och sedan sparar redan beskattade slantar. Det är denna grupp som tvingas finansiera S-partiets linje om köp av röster via bidrag. Fy sjutton!
Politiken är också katastrofal från demokratisk synpunkt. Den innebär i praktiken en kontroll av väljarkåren genom systematiska penninggåvor. Att detta är ett traditionellt demokratisk dilemma har påtalats från antikens Rom till Churchills analyser av demokratins problem. Att Socialdemokraterna nu valt denna väg för att behålla makten är ändå utmanande. Det är fråga om en politisk kulturrevolution som sannerligen kommer att skada nationen Sverige. Det vi ser är de icke arbetandes marsch för att styra makten över nationen. Måhända en ny variant av proletariatets diktatur?
Torsten Sandström
S köpte regeringsmakten genom den avgörande rösten från den politiska vilden Amineh Kakabahve. Detta genom att lova att finansiellt stödja en kurdisk politisk organisation med tvivelaktigt rykte. Att detta inte väckt större intresse i MSM kan förvåna.