Reinfeldts ord från 2014 om att svenskarna ska ”öppna sina hjärtan” syftade på en fortsatt asylinvandring i en fas av intensiv inflyttning till Europa. Med facit i hand visade sig detta inte vara några kungsord. Resultatet blev som bekant storskaliga rörelser över Sveriges gränser, till en nation som inte alls var förberedd på att ta emot personer från en islamsk kultur. Såväl bostäder, jobb som planer för inlemmandet saknades. På några år flyttade mer än en halv miljon människor från österlandet in till Sverige, alltså en befolkningsökning på omkring 5% på ett bord. Att denna våg av nyanlända är den viktigaste orsaken till dagens extremt höga nivå av dödligt våld i Sverige är ett faktum. Ansvaret för det som idag sker måste därför delas av moderater och socialdemokrater.
När jag skriver detta sju år senare är den politiska scenen annorlunda. Nu är det S-regeringen som – tillsammans med Mp-spillran – står för en miniversion av tesen om öppna hjärtan. EU:s politik tyder också på att kommande vågor av invandring kommer att mötas med en attityd som påminner om Reinfeldts ord. Man kivas inom unionen närmast om vilket land som ska agera mottagare och vem som ska betala via pengar från EU:s budget (till vilken Sverige är nettobetalare). Fortsatt asylinvandring verkar alltså vara högst aktuell.
Händelseförloppet från 2014 fram till idag oroar mig. Förvisso har Ulf Kristersson moderater signalerat att en fortsatt invandring endast kan tillåtas på låg nivå. Det kan låta bra. Men min rädsla rör den anda av öppna hjärtan som vi fortfarande kan höra från moderater i ledande ställning. Dessutom förstärks min oro av de partier – KD och L – som behövs för att verkställa en restriktiv invandringspolitik. Hos dessa två partier finns nämligen en bastant vilja att praktisera Reinfeldts budskap om varma kramar.
Oavsett mandatfördelningen i kommande val 2022 är jag alltså rädd för att vi kommer att få se en fortsatt politik som är vänlig till dagens asylinvandring, utan möjlighet att utvisa de som av domstol vägras asyl. Alltså en moment 22-politik. Det troligaste är därför tyvärr att vi kommer att få leva med fortgående problem rörande bostäder, jobb och annat. Särskilt som kloka metoder inte alls diskuteras för integration av de grupper nyanlända som kan bli aktuella. Följden kommer sannolikt att bli såväl en fortsatt bidragspolitik som en förlängning av dagens dödliga våld på hög nivå.
För mig är den framtida invandringspolitiken en ödesfråga. Som marknadsliberal är motiveringen inte en rädsla för utlänningar som främmande element. Jag tror nämligen på en reglerad inflyttning i förnuftig omfattning. Min rädsla rör politiska partier som inte vågar se sanningen i vitögat: dvs att inflyttning utan integration medför fortsatt kris rörande bidrag, utanförskap och blodigt våld. Min oro gäller flera partier, som dogmatisk håller fast vid asyl, trots att alla vet att vägrad asyl inte innebär utvisning ur landet.
Moderaternas skuggspel innebär att invandringsfrågan medvetet hamnat i limbo. Partiet lägger sig alltså så nära sossarna som möjligt, alltså ännu ett försök till S-politk light á la Reinfeldt. Det är denna närhet som oroar mig. För det är just den gemenskapen som på sikt föder en usel låt-gå-politik, med bidrag till och fortsatt utanförskap för mängden utländska medborgare som köar för att komma till Sverige.
Frågan är därför om man vågar rösta på moderaterna 2022, ifall resultatet ändå blir en gemensam M- och S-politik baserad på dogmen om öppna hjärtan. Och vem ska man i så fall rösta på? Några av SD:s representanter ger mig nämligen kalla kårar längs ryggraden…
Torsten Sandström
SD har varit konsekvent i sin politik, och utvecklingen har gett dem rätt. Tyvärr!
Du har rätt den framtida invandringspolitiken är en ödesfråga. Ett problem är att naturen har högre skyddsvärde än svenskar. I naturen finns invasiva arter som parkslide eller contortatall. Runt dessa finns det regler. Invandringen består av mkt fina människor som är harmoniserade därifrån de kommer men som blir en invasiv art när de kommer till Sverige pga av hårfärg och ögonfärg. Runt detta finns inga regler. Det innebär att om ca 150 år så kommer det ej att födas barn med ljust hår och blå ögon. Viktigt? I naturen ja, bland människor, tydligen inte