SvD har den 15 maj en viktig ledare skriven av den välkände fristående författaren, Lena Andersson. Rubriken är klartext: ”Journalistiken sviker sitt uppdrag i klimatfrågan”. Med en lång rad exempel – och hänvisningar till Sven Börjessons bok ”En klimathistoria”, 2020 – visar Andersson att svenska och internationella medier driver utstuderad politik i klimatfrågan. Hon och Börjesson menar att politiker och journalister har påverkats av FN att tolka uttalanden från organisationens klimatexperter fel. Forskarnas öppna slutsatser om alternativa förklaringar till uppvärmningen presenteras av nämligen av FN:s ledning i en enda riktning: uppvärmningen beror på utsläpp av CO2 som människan ansvarar för. Även om Andersson inte säger det rent ut är alltså den klimatskräck som medierna sprider falsk propaganda.
Anderssons text är välgörande. Enligt min mening rör det sig om ett ovanligt exempel på medial klarsyn i en samhällsfråga som fått globala proportioner. Det är faktiskt första gången jag sett budskapet framföras på ledande plats i någon stor svensk dagstidning. Vinklingen mot journalistkårens majoritet är dessutom mycket viktig och modig. Det är nämligen många, många tidningsskribenter och redaktörer inom SR/SVT, SvD, DN med flera som livnär sig på att sprida FN:s avsiktliga kristolkning av vetenskapens mer tveksamma slutsatser. Och mediernas eget slagträ, helgonet Greta T, har med sin appell ”Lyssna på vetenskapen” bidragit till att vilseföra människor världen runt. Forskningen är inte alls tydlig eller enstämmig i frågan om orsaken till uppvärmningen. Det är ledande politiker i FN och nationellt som valt att lansera CO2 som förklaring till de något högre temperaturer som uppmätts.
Till saken hör den totala tystnaden om existensen av en stor internationell organisation, CLINTEL (Climate Intelligence), med mer än 900 forskare från 15 nationer som medlemmar, en sammanslutning som verkar för en öppen och visavi FN kritisk debatt om orsakerna till klimatets utveckling. Alla är förvisso inte naturvetare, men en stor mängd sysslar med forskning som rör väder, dvs om fysiska/kemiska skeenden i atmosfären, https://clintel.org. I FN:s klimatledning finns nästande uteslutande politiker och forskare i samhällsvetenskap (alltså inte personer som sysslar med för klimatet relevanta naturvetenskaper).
Man kan säga att Anderssons artikel – utan att öht tala om politiker – förklarar hur Sverige kan ha en miljöminister, Per Bolund från Mp, som hävdar att människans utsläpp av CO2 mm påverkat lutningen av planeten jordens axel. Alla sansade bedömare inser snabbt att solen måste vara en rimligare förklaring till historiska förändringar i jordaxelns lutning, som kartlagts sedan länge. Bolund agerar som en simpel politisk frälsningslärare – han avser att sprida skräck.
Torsten Sandström
