V-partiet med sina knappt 10% av väljaropinionen får i medierna omkring en femdubblad uppmärksamhet. Ett genomslag som dessutom normalt är starkt positiv. På så vis får tyvärr en politik som tillhör det tidiga 1900-talet än idag en förödande samhällsverkan. Till och med medier som drivs av storkapitalister innehåller till stor del stoff som vänsterns journalister gillar.
Och favoriseringen gäller inte vilken politik som helst. Det rör sig symboler eller rörda luftballonger. Genom att ständigt öka bidragen – och alltså höja skatterna – har vänsterpopulismen det enkelt att köpa röster från olika väljare.
V-partiets lösningar ställer normalt samhällsverkligheten på huvudet. Partiet har en fallenhet för kommunismens idé om att en planering av samhället är den rätta vägen till lycka. Häromdagen ville V se statliga beslut om en viss maximal procentnivå på arbetslösheten (till råga på allt ”Europas lägsta”), precis som nyttiga jobb enbart kan skapas genom staten och via bidrag från skattebetalarna. V:s färdriktning är den planekonomi som partiets gamla kommunistvänner från Sovjetunionen så fullständigt misslyckats med. V sysslar alltså med vänsterpopulism.
Idag föreslår V-partiet att män som köper sex – förutom vanliga straff – ska dömas till utbildning om prostitutionens dystra verklighet. En riksdagskvinna och känd feminist menar nämligen att männen måste skaffa sig kunskaper om sexsäljarnas livförhållande. Hon talade explicit om utbildning om ”brottsoffrens” vardag.
Jag har inte minsta sympati för sexköpare. Men inte heller för säljarna, som i svensk rätt tyvärr inte begår något brott, genom att annonsera ut sin vilja att locka till sig köpare. Varför inte kriminalisera såväl köp som försäljning av sex? Om männen ska gå på kurs rörande prostitution, verkar de minst lika rimligt att kvinnor som möjliggör och ställer upp på brottsligheten också utbildas om sitt skadliga värv.
Hursomhelst blir effekten av V:s symbolpolitik att partiet får en medial uppmärksamhet med ett omfång som överstiger nationens största politiska partier. Detta sammanhänger inte med att V:s idéer har stor folklig uppslutning. Förklaringen är uteslutande att det är vänsterjournalister som värderar vilka händelser som ska ses som nyheter i svenska medier. Jag tror inte att journalisterna slugt planerar denna propaganda. Det är främst fråga om att de värderar V:s politiska lösningar som mer relevanta än andra partiers. Det är på så vis vänstervridningen inom svenska medier går till. Och därför har Sverige politiskt gått i stå.
Torsten Sandström
