Västmanlands tingsrätts frikännande dom i förra veckan, i åtalet mot Karl Hedin för grovt jaktbrott, är en mätare på rättens ställning i dagens Sverige. Man kan säga att termometern signalerar såväl tillfredsställelse som oro.
Hedin har under hösten 2018 varit häktad i en månads tid på grund av lösa anklagelser om förberedelse/försök att döda varg. Åtalet tycks närmast vara ett politisk inlägg i miljökramarnas strävan efter att odla fram en växande svensk vargstam. Biologer från storstäderna ser nämligen gärna att aveln av rovdjur ska ske på landsbygden, trots lantbrukarnas protester. Hedin har varit en drivande politisk motkraft.
Men tingsrätten menar att åklagaren saknar bevis för brott. Därför är domstolens avgörande ett tecken på rättsstatens hälsa. I domskälen skrivs:
”En tilltalads åsikter eller politiska ställningstaganden kan som regel inte medföra att han eller hon gjort sig skyldig till brott. För att en åsikt ska kunna medföra ansvar krävs att den kommer till uttryck på något brottsligt sätt såsom exempelvis gäller i fråga om hets mot folkgrupp.Som bevisning i detta mål har åklagaren bland annat lagt fram relativt omfattande bevisning med bäring på Karl Hedins åsikter om vargförvaltningen i riket. Huruvida Karl Hedin eller någon annan av de tilltalade har, eller har gett uttryck för, åsikter om vargförvaltningen är i princip utan betydelse för domstolens bedömning av åtalen.Domstolen kommer inte i detta mål, eller i något annat mål, lägga den tilltalades politiska åsikter till grund för bedömningen av ett åtal.”
Även om domstolens skäl är riktiga och glädjande kvarstår min oro över den svenska rättsstaten. Anledningen till min rädsla är i korthet följande.
Alltfler politiserade åklagare går olika mediala rörelser till mötes. Åtal väcks på lösa grunder. En månad i häktet anser åklagaren till och med bifogad i Hedins fall. Vidare väcks åtal mot poliser, som nattetid jagar brottslingar och av misstag dödar en oskyldig som viftar med en vapenattrapp. Poliserna tvingas vid domstol svara för brott, medan grova ungdomsbrottslingar lämnar polisstationen med breda leenden på läpparna, för att snart återuppta sina kriminella värv.
Alltför milda påföljder föreskrivs i Brottsbalken. Detta gäller särskilt för allvarliga våldsbrott av unga män. Politiken bakom detta är att förövarna är offer för ett orättvist samhälle. Dessutom menar landets politiska elit och medier att inlåsning som straff inte motverkar kriminalitet. Men Hedin, som är välbeställd direktör, kan en domstol hålla häktad i en månad för blotta misstankar om ett struntbrott.
Tillsättningen av höga domare är delvis politiserad. Den svenska Domarnämnden, som fattar beslut om tillsättning, har nio ledamöter som alla utses av Riksdag eller Regering. Klart är därför att S-märkta domare i flera fall har fått jobb som beror på politiska meriter i S-partiet, vänskapsband med sossar, jobb på departement eller myndigheter nära S-ministrar osv. Uppenbara exempel är Sten Heckscher och Göran Lambertz.
Lagstiftning befäster S-partiets och vänsterns ställning. Lagar ska formas generellt, dvs gälla för alla subjekt, utan att direkt ha bäring på en viss organisations nytta. Lagen ska vara politiskt neutral vad gäller adressaten! I Sverige finns en lång rad av lagprojekt som bryter mot denna norm. Tydligast gäller det LO-fackens och Hyresgäströrelsens direkta favorisering i MBL och hyreslagstiftningen. Där ges de stor makt över anställda och boende i hyreshus. Den politiska styrningen märks även i tusentals penningbidrag till organisationer och medier som står vänstern nära. För att inte tala om den lagstiftning, som tvingar medborgarna att betala avgift till SR/SVT, organisationer som de facto domineras av vänsterns journalister.
Så även om den svenska rättsstaten i huvudsak är feberfri, så finns det ett antal allvarliga symptom på sjukdom. De rör sig inte om slumpfel. Utan om medvetna fellösningar.
Torsten Sandström
