I DN den 28/2 kan vi läsa årtiondets sämsta analys av Peter Alestig, även om konkurrensen mellan alster från hans penna är stenhård. Nu skriver Slirestig följande i en märkligt fet rubrik:
Nu tycks medierna har vaknat i klimatfrågan.
Jag tar mig för huvudet och undrar om författaren och jag bor på samma planet. Har medierna verkligen agerat nu först? Alestig har inte förstått ett uns av hur den sk klimatkrisen skapats och växt fram till idag. Inte är det genom vetenskapliga diskussioner för och mot på världens universitet. Här är meningar mellan naturvetare (i relevanta ämnen) alltför delade. Så krisen bygger enbart på ena sidans slutsats, som och för sig kan vara riktig, men inte alls behöver vara sann. Sannolikt är krisen åtminstone en överdrift vad gäller graden och timingen av uppvärmningen.
Nej det är inte vetenskapens folk som förklarar att krisläge gäller. Det är politiker och medier som vill framkalla skräckstämning för att få folk att rösta på de partier som driver en klimatagenda som de själva önskar. För såväl FN som många nationella politiker blir skräckskildringar en metod för att fånga in sympatisörer. Så mediernas uppvaknande – som Alestig yrar om – har inte skett under de senaste åren eller decenniet. Det rör sig om ett mångårigt och medvetet byggande av skräckens scenario.
När jag läser påståenden med Alestigs innehåll och kvalitet grips jag av misstro mot hans budskap i klimatfrågan. Det kan, som sagt, vara sant. Men det är inte bevisat eller ens gjort sannolikt. Det råder ingen vetenskaplig konsensus, som han ofta påstår då han väljer att intervju forskare som tycker som han själv gör.
Ifall påståenden i stil med dagens alestigare förs fram så framstår hela hans budskap som föga trovärdigt.
Torsten Sandström
