Nu blir jag verkligen rädd. Iförrgår såg jag på SVT en kort intervju med EU-kommissionens vice ordförande, holländaren Frans Timmerman (socialdemokrat), se länken nedan. Som en vitskäggig patriark förklarade han att EU måste leda Europas klimatomställning. Från Bryssel flöt ord ut ur han mun om hur det svenska skogsbruket måste ställas om för att klara framtidens miljö (han använde förstås kodordet hållbarhet). Med blicken hos Bibelns Moses pekade han ut hur Sveriges bönder ska sköta sina skogar! Inte någon reservation om att problemen är större närmare hans hemland och söderut.
Min rädsla gäller den centrala planering som den nya EU-kommisionen nu eskalerar. Tusentals byråkrater ska från Bryssel styra verkligheten i Sverige, från städerna ända ut på landsbygden. Ett något varmare klimat gör att grönskan på landet just nu växer så att de knakar. Och sedan länge känner svenska bönder till att väderomsvängningar, insekter och annat påverkar tillväxten. Tusentals svenskar – med seklers erfarenhet bakom ryggen – jobbar varje dag med detta runtom i landet. Och nu ska de tvingas ta emot direktiv från B-lagets uppsättning av politiker inom EU. Ska jag skratta eller gråta?
Mest rädd är jag för den nya planeringsambitionen i kombination med den jätteupplåning som inletts och som enbart Sverige – och ett antal välbärgade stater i norr – på lång sikt ska betala merparten av. Vi kommer att få se mängder av jättesatsningar som B-lagets män och kvinnor hejar på. Vilken kompetens har B-laget och dess byråkrater för denna övergripande planering av av sysselsättning, produktion, energi och finanser i Europa?
Jag talar om en hop eurokrater som i sina glaspalats föses på av framför allt Frankrike, en nation i fortlöpande kris. Och Macron får hållas! Ty Tyskland ser om sitt eget hus och vågar inte bråka och skapa dålig stämning. Följaktligen hamnar även det naiva och svagt ledda Sveriges i kläm.
Det är nämligen tydligt att arbetsmöjligheterna för ”verklighetens folk” runtom i Europa – i stad och på landsbygd – kommer att påverkas genom de storskaliga miljöplaner som skrivs i Bryssel. Svenska bönder som jobbar på hårt, tar risker och tjänar pengar, kommer att hutas åt även av andra än Moses i Bryssel. Sanna mina ord! Hela svenska folket kommer att få se sin elkonsumtion hotad genom att mantrat om hållbarhet i dagens EU-planer försvårar driften av vatten- och kärnkraftverk. Vad gäller vattenkraften oroas Bryssels gröna talibanideologer över fiskar, insekter och växter i vattenmagasinen!
Det vi ser är alltså en jättelik rörelse mot federalism, som ödelägger tidigare idéer om att lokalt beslutsfattande ska ha högsta prioritet inom unionen (den sk närhetsprincipen). Vi går med all tydlighet mot Jätten glufs-glufs verklighet! Det vill säga alltmer mot ett planekonomiskt system som hittills visat sig ineffektivt och ekonomiskt katastrofalt. Jag såg i SvD häromdagen att entreprenören Olof Stenhammar i en debattartikel påtalar detta hot. Rubriken lyder: ”Dagens EU i väsentliga delar ett misslyckande”. Han har förstås rätt, även om vissa industriella fördelar hittills funnits för Sverige.
Min slutsats är klar: Sverige måste få ett politiskt ledarskap värt namnet!
Torsten Sandström
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/eu-gor-sig-redo-for-klimatforandringar
