DN:s chefredaktör Wolodarski sade häromkvällen i SVT Aktuellt:
Den journalistiska uppgiften är inte att vara opartisk utan att försöka söka sanningen
Detta på grund av att SVT sänt uttalanden av Donald Trump utan att bifoga en varning för fake news.
Det rör sig om ett klassikt medialt problem om rapportering av fakta. Lika traditionell är uppgiften att avgöra vad som är fakta eller sanning. Givetvis kan budskap till sitt innehåll vara osanna om data bakom uttalandet granskas i sömmarna.
Vad gäller Trump är saken något enklare, ty det är en man med en allvarlig själslig avvikelse (som inte är helt ovanlig) vilken yttrar sig i att det han säger alltid är sant enligt hans egen mening. Men ändå måste det Trump säger i egenskap av makthavare ges offentlighet. Ord från auktoritära ledare med automatik som tveksamma eller felaktiga, varför folk rycker på axlarna och låter bli att lyssna. Från den svenska horisonten blir Trump därför ett mindre problematiskt fall. Svenska medier – exv SVT och DN – har med rätta varit konsekvent kritiska mot Trumps politiska ord. Alltså blir den risk Wolodarski pekar på liten.
Allmänt sett hjäper annars enbart en öppen medial diskussion. Det vill säga att det finns alternativa medier som noga visar varför ett budskap inte stämmer. Det är frånvaron av öppenhet – såsom i Hitlers Tyskland eller Stalins Sovjetunionen – som skapar enkelriktning och en allvarlig samhällssituation.
På ett allmänt plan delar jag förstås Wolodarskis uppmaning att söka sanningen. Men frågan är hur det ska gå till. Han tycks mena att budskap som är substantiellt tveksamma eller fel måste antingen censureras eller påklistras en varningsstämpel. Vägran att publicera (censur) brukas synnerligen flitigt i svenska medier.
I vårt lands tidningar har det blivit allt vanligare att en text publiceras med stämplar som anger att orden står för författarens egen uppfattning. Omvänt måste detta givetvis uppfattas som att texter i samma tidning utan varningsstämpel har en högre grad av sanning (i och med att orden helt delas av tidningens redaktion). Det intressanta blir på så vis att majoriteten av mediets budskap – dvs det som skrivs av egna medarbetarna och utan varnande stämpel – ska anses ha en högre sanningsgrad. Egentligen rör det sig inte om sanningshalt. Utan om hur textens ord förhåller sig till tidningens eller samhällets officiella måttstock för fakta som ska anses trovärdiga. Och denna bedömningsgrund kan vara hur sann eller osann som helst.
Klimatkrisen anses av flertalet svenska medier som ett faktum om man ska döma efter mängden budskap som dagligen presenteras för allmänheten. Här kör SVT och DN samma race som många andra svenska och utländska medier. Budskapens sanningshalt anses uppenbarligen så hög att inga varnande stämplar ens behövs. Följden blir också att alternativa budskap om klimatets utveckling inte får något medialt utrymme alls. Är detta tecken på ett gott sökande efter sanning?
För mig är inte huvudproblemet att fokus riktas på budskapet om klimatkris. Uppvärmningen verkar vara ett faktum och det är möjligt att CO2 har betydelse i sammanhanget. Kruxet är att alternativa förklaringar presenteras av forskare med hög kompetens och att dessa orsaker kanske kan förklara uppvärmningen helt eller åtminstone delvis. Detta medger till och med statens SMHI i en tydlig presentation på myndighetens hemsida, se https://www.smhi.se/kunskapsbanken/klimat/klimatpaverkan/naturliga-faktorer-som-paverkar-klimatet-1.3831Märk att SMHI talar om ”naturliga orsaker” som påverkar klimatet.
Det allvarliga är med andra ord att relevanta alternativa förklaringar till klimatets utveckling inte får något medialt utrymme alls i Sverige. Än värre är att kritikerna av klimathetsen beskrivs som dilettanter och dårfinkar.
Vad gäller Donald Trump fungerar alltså en svensk öppenhet. Hans ord kritiseras och alternativa fakta presenteras. Däremot funkar uppenbarligen inte den mediala öppenheten vad gäller klimat och uppvärmning. Alternativa förklaringar ges nästan inget utrymme i tidningar, radio och teve. Inga andra åsikter får plats i exv DN eller SVT. Varje dag samma enögda budskap! Och detta bekymrar inte Wolodarski det minsta, ty han menar att det bara finns en enda sanning.
Jag är inte naturvetare – med inriktning mot rymd och atmosfär – och kan inte själv bedöma klimatfrågan på en vetenskaplig nivå. Men då alternativa förklaringar finns från olika vetenskapliga läger måste jag tveka, se länken nedan. Jag uppfattar tvivlarnas skäl som trovärdiga. Mitt tvivel förstärks av den vanliga samhällsmekanism som innebär att politisk inkorrekta förklaringar tenderar att förtigas eller döljas medialt. I klimatfrågan finns mycket stora politiska och ekonomiska intressen med i bilden, såväl nationellt som internationellt. Så länge en öppen diskussion inte tillåts mellan motstående läger med hög kompetens föreligger ett allvarligt samhällsproblem!
Torsten Sandström
Läs gärna om detta i mängden av texter på klimatupplysningen.se
