Det är inte så att jag är oberörd av rapporter om miljön, CO2, corona eller krig och hunger runtom i världen. Men jag har framtidstro. Min övertygelse är att kloka politiker, företagare och framför allt vanliga människor kommer att reda ut en rad problem. Hittills har det ju gått bra får man ändå säga då rapporter anländer om minskat våld utomlands och minskad hunger i fattiga länder. Kruxet är ett antal nya problem förmodligen kommer att yppas.
Det finns journalister och politiker som tror sig kunna vinna något politiskt genom framkallande av hysteri och kris varthelst de ser. De är sannolikt väl menande. Men de påminner om påvekyrkans ständiga upprop under högmedeltiden om kortsåg mot muslimer som erövrat det heliga landet. Och det gick ju inte så bra.
En sådan hysteriker är DN:s kulturchef Björn Wiman. Jag läser ibland hans artiklar, men mest för att han excellerar i ett så utstuderat politiskt vrängande genom eget skapade krisscenarier. Mannen är frälst av FN:s klimatpanel. Att den skulle kunna syssla med politiskt vinklade rapporter är Wiman totalt främmande. I den artikel som jag länkar till målar han ånyo upp civilisationens undergång om inte Parisavtalet snabbt förverkligas. Intryck skapas av förintelse, där coronaviruset bara är en försmak på det elände som står framför mänskligheten.
En annan hysteriker häckar på SvD. Han heter Peter Alestig. För varje vecka blir rubrikerna allt fetare – och bilderna mer skriande – om kris och elände. Även hans texter saknar proportioner rörande utvecklingen i tid och rum. Genom att själv välja ut ett antal forskare – som säger det Alestig tror på – får han läsarna att ana drunkningsdöden ena dagen, svältdöden den andra och att brännas till döds den tredje. Inte ett enda försök att fråga alternativa forskare, som är skeptiker till CO2-problemtiken. Bara ett enda manus: CO2-krisen som kommer närmare för var dag. Inget, som sagt, om att krisens proportioner kanske inte är allvarlig för alla. Många kan kanske till och med få det bättre. Inte ett ord om kärnkraftens fördelar, som verkligen sätter CO2-frågan på sin spets!
Jag är själv öppen för att förbränningen av kol, olja och skogsråvaror kan ge upphov till atmosfäriska problem som bidrar till ett varmare klimat. Däremot tvekar jag inför graden av sannolikhet. Dessutom är frågan om utvecklingens tempo och geografi ytterst osäker. Det är en vetenskapliga frågor, som ännu inte besvarats med tillräcklig säkerhet. Därför är skepsis som vanligt en sund och hedervärd vetenskaplig ståndpunkt. Jag litar lika lite på politikerna i FN:s klimatpanel som på medeltiden påvar. Utan tydliga bevis höjer nämligen politikerna bakom IPCC rösten. Och mediernas megafonerna skruvar upp tonläget. Det inger inte alls förtroende.
Torsten Sandström
https://www.dn.se/kultur/bjorn-wiman-vill-du-verkligen-tillbaka-till-det-normala/
