Den statliga myndigheten ”Folkbildningsrådet” är en viktig kugge i det svenska bidragskomplexet. Myndigheten skänkte 2019 så mycket som 1, 8 miljarder av dina och mina pengar till en uppsjö olika bildningsorganisationer, små och framför allt stora. Flertalet av dem har liksom S-partiets slagskepp ABF politiska agendor, direkt eller indirekt.
Det svenska bidragskomplexet omfattar inte bara Folkbildningsrådet. Det är en virtuell gåvocentral som genom skänker försöker hålla samman vänsterns Sverige. Den största penningbetalaren i komplexet är SIDA som spenderar omkring 43 miljarder årligen – pengar som strös över u-världens länder för att främja drömmen om globalism (som knappast är en statlig angelägenhet). Andra viktiga armar hos denna stora svenska bläckfisk sysslar med mediestöd, där SR och SVT är de i särklass största mottagarna, som tillsammans håvar in c:a 9 miljarder årligen. Tentakler finns också som ger gåvor till ideella föreningar, press och mycket annat. Till och med Riksidrottsförbundet har sina händer ute och tar emot drygt 2 miljarder. I ledningen sitter en den ärrade (obs! två rr) veteranen Björn Eriksson.
Om jag dessutom räknar in den svenska välfärdens bidragssystem omfattar röstfiskekomplexet närmast astronomiska belopp. Men det är nu en annan historia. En bred välfärd gör nämligen nytta oavsett mottagarens partifärg.
För varje statsbärande parti är det självfallet viktigt att knyta politiska allianser, som har betydelse för kommande valrörelser. Genom att låta staten, eller mao skattebetalarna, stå för gåvor till vänsterns organisationer och intressen så tvingas självfallet personer med borgerliga värderingar finansiera sina politiska motståndare.
I en demokrati måste sådana manipulationer motverkas. Det är ju i praktiken främst fråga om att favorisera vänsterns egna rörelser inför allmänna val. Det officiella syftet är givetvis inte detta – man talar om bildning och demokrati. Men i verkligheten fungerar stöd till olika intresseorganisationer som en motor för vänstern att vinna val efter val. Liknande storskaliga projekt saknas också i västerlandets demokratier! Att de däremot brukas inom diktaturer är en tankeställare.
Därför måste det svenska bidragskomplexet avvecklas eller åtminstone krympas kraftigt. Som ett brev på posten kommer vi i så fall sannolikt att få höra hur folkbildning, globalt samarbete, fria medier och andra samhällsintressen kommer att hamna kläm. Det må vara så. Men offentligt stöd till civila organisationer innebär en stor risk för central statliga åsiktsstyrning samt skatteslöseri. Slopat stöd gör majoriteten av svenska folket till vinnare. De slipper finansiera organisationer som de uppfattar sakna samhällsnytta och som jobbar för att bevara den politiska makten i vänsterns händer. Svenska män och kvinnor vill själva bestämma över sina pengar!
Torsten Sandström
