I dessa tider av covid funderar jag över hur politiska influenser – givetvis ett ord nära influensa – sprider sig snabbt inom det svenska samhället. Så fort jag slår upp tidningen ser jag hur ett medium (tidningen) hånglar med ett annat. En form av rundgång inträffar. Det ena mediet pratar om det andra osv. Det kan röra sig om kåsörer, popartister eller författare, egentligen nästan allt. Den ena rapportören knyter an till den andra andra, så att en mygga snart framstår som en elefant. Det som gammelmedierna skriver om blir stort, snart större och efter en tid har en stjärna skapats av nästan ingenting. Hjältens uppkomst ger i sin tur medierna ny fart och så uppstår något spektakulärt. Alla känner igen utvecklingen om man bara tänker efter.
Det mest tydliga exemplet på en medial transformation av något enkelt till ett världsscenario är Greta T. En skolflicka med egna idéer passas genom mediernas försorg snart in i ett större schema. Och vips – efter Gretas benägna medverkan förstås – utvecklas en rörelse över kontinenter.
Har detta att göra med Greta T:s unika budskap eller förmåga? Jag tror alla omgående svarar nej. Det hon påstår har många sagt förut. Det som skiljer ut henne från mängden är hennes låga ålder samt en svensk beundran för ungas protestaktioner, särskilt då det gäller rätt kön.
Men detta är absolut inte allt eller det viktigaste. Greta T hävdar teser som det svenska politiska etablissemanget – med support från FN – påstår är vetenskapligt riktiga. Om hennes budskap är korrekt vet ännu ingen, ty två vetenskapliga läger står mot varandra. Men själva sanningen är oväsentlig för den mediala epidemi vi ser sprida sig. Greta T fungerar nämligen som en megafon för ett budskap som politiker i FN, i Sverige och på annat håll har slagit fast som politiskt korrekt. Om budskapet är sant spelar egentligen ingen roll. Som sagt tvistar olika forskare om orsaken till uppvärmningen – den kan bero på CO2 eller på solen och jordens växlande relation. Vem vet det riktiga?
Nu till kärnpunkten. För den mediala epidemin är inte själva sanningen avgörande. I centrum står politikernas vilja att formulera problem och ge korrekta svar. Därför godtar politikerna – utan kritiska studier – FN:s klimatprogram. De lyssnar på personer – experter eller inte – som hyser samma värderingar de själva har. Sanningshalten är inte avgörande. De utnyttjar ett medialt vapen i en politisk maktkamp – antingen i Stockholm eller i FN:s New York. Ytterst beror detta på en politisk elits vilja att säkra sin fortlevnad. Alltså intressen hos den politiska klass som jag flitigt bloggar om. Klimatfrågan är ett bra slagträ för att fösa folk till valurnorna.
PK-ismen blir på så vis en del av en medial epidemi, som påminner om covid-19. Men den är inte biologiskt, utan politisk. Den är starkare än politiska partiprogram på grund av den mediala uppbackning som är förutsättningen för framgång. På så vis är medierna basen för nutidens politiska korrekthet. Utan medier ingen PK.
Men samtidigt binder politikerna medierna allt hårdare till sig, Det syns tydligt i dagens Sverige där lagstiftning brukas får att ge statligt mångmiljardstöd till radio, teve och tidningar. Avsikten hos politikerna bakom statsbidragen är förstås att hålla samman ett intressekomplex av givande och tagande mellan medier och politiker. Utåt talas det förstås, vitt och brett, om det ”fria ordet”. Och jag tror medierna själva inbillar sig att de agerar öppet och oberoende. Men alla som känner till hur tro och vilja kan förblinda människor förstår vad som händer.
På så vis pågår en politiskt och medialt beslutad spridning av PK-epidimin. Det är allvarligt. Vaccin saknas, frånsett olika enskilda och organisationers kamp för öppenhet. Den sanna öppenhetens strid verkar mot budskap som är politiska och inte grundande på fakta. Missbruk av orden ”fakta” och ”sanning” måste kritiseras!
Torsten Sandström
