Svenska folket hukar. Från regeringshögkvarteret kommer en ström av nya pålagor. För att behålla regeringsmakten måste S-partiet fjäska med Mp och C/L. Utan stöd från dessa minoritetsintressen så pajar regeringen. Det är därför vi just nu ser en miljardrullning utan like, som du och jag ska betala på sikt.
Alltså har Jökens små partier möjlighet att få igenom sina minoritetsfrågor, alldeles oavsett hur kontraproduktiva de är. C och L som initialt ville konkurrensutsätta Arbetsförmedlingen (AF) vänder tvärtom och låter S-partiets heliga ko fortsätta att beta miljarder under några år, dvs låta bli att förmedla jobb till arbetslösa. För S är det viktigaste att AF:s anställda blir kvar oavsett om de utför något nyttigt arbete. I stället ges C/L rätt att låna upp pengar för skattesänkningar och minskade arbetsgivareavgifter för unga. En upplåning som antagligen inte kommer att ge de resultat man hoppas på. Men resultat räknas nu inte. Det gäller att låna upp stora pengar när sossarna ger alla frikort för att få behålla makten.
Särskilt utmanande är Mp-talibanernas makt över svensk politik trots att partiet snart inte stöds av väljare tillräckligt för plats i riksdagen. Varje dag godkänner S att minoritetspartiet Mp tillåts bränna av miljarder efter miljarder – enbart för att möta Mp:s hot att lämna regeringen. Först ett hemligt miljarlöfte till Preem, som vips lägger ned sin idé om utvidgning i Lysekil. Sedan hiskeliga eftergifter till Mp om en fortsatt invandring utan grepp om integrationen. Alltså fler arbetslösa, fler bidragsmiljarder och fler våldsbrott. Det är absurt. Svensk politik vilar på kvicksand, där Mp tillåts peka ut färden ner i gyttjan.
En annan absurditet är Mp:s särskilda skatt på vissa plastpåsar. Snabbt möts skatten med alternativa påsar i plast och papper, som många människor använder för att spara pengar (slippa en punktskatt), trots att miljön inte gynnas av de alternativa förpackningar som en dåligt genomtänkt skatt lockar fram. Men i kanslihuset sitter naiva politiker och drar eller rycker i spakarna, utan att ha tänkt igenom problematiken fullt ut. S-partiet håller god min i elakt spel. Makten framför allt är ju valspråket.
Minoritetspartiet, med den lämpliga förkortningen Mp, har tjogtals med liknande korkade miljöprojekt. I ena ända finns förstås något som är någotsånär bra mot utsläpp eller slöseri med kol/olja/naturgas. Men i andra ända finns ett hiskligt slöseri med nationens och skattebetalarnas pengar. S-partiet och Jökboets andra dårpippis tvingas applådera Mp:s storskaliga slöseri med dina och mina pengar. Rena lekstugan råder rörande bidrag till vråldyra elbilar. Eller till solpaneler som bara funkar molnfria dagar och som Jökens partier ändå tror ska kunna ersätta de kärnkraftverk, som funkat problemfritt i vårt land i decennier.
Hasse Alfredsson gisslade Pastor Jansson, som menade att livet var en påse. Alltså något tomt som man måste fylla med något. Det visade sig att Jansson kunde fylla på med vad som helst för att finna lyckan. Det är precist vad vi bevittnar i nutid. I Mp:s regi fylls Jökens påse med dåligt genomtänkta drömmar. Att miljarderna rullar spelar ingen roll. Målet är att hålla S-partiet vid makten och hindra en sund marknadsliberal politik från att regera landet, med stöd av KD. Någon säger kanske att Jökboets medlemmar vill stoppa konservativa krafter. Det är inte detta saken gäller. Det är fråga om fyra års symbolpolitik mot SD under förhoppningen att minoritetspartierna ska vinna fler väljare. Detta är en fientlig handling mot Sverige och folket! Och en för nationen ofantlig dyr och skadlig politik. Effekten blir att nödvändiga reformer går i stå under ytterligare många år, som exv Arbetsförmedlingens nedläggning, en modernisering av LAS, en friare hyressättning för nybyggande, 22 svenska landstings/regioners nedläggning, en kunskapsskola på plats, klanbrottslingar i fängelse samt ett försvar värt namnet. Sverige faller samman …
S-partiets och Jökens politik är som en tom påse med nötter. Dessutom samhällsfarliga nötter.
Torsten Sandström
På 1900-talet stödde jag MILJÖ-partiet, men när innehållet blev MIGRATIONS-partiet, fann jag att SD var det enda partiet med en realistisk invandringspolitik. Det är synd att SD har så svårt att attrahera duktiga politiker i tillräcklig utsträckning pga stigmat det innebär att öppet ansluta sig.