Följande rubrik med undertext i Dagens industri 29/9 väcker mitt intresse:
Erik Selin åtalas för folkbokföringsbrott
Fastighetsmiljardären Erik Selin bor inte på kontoret. Ändå har han varit folkbokförd där, varför en åklagare nu åtalat honom för folkbokföringsbrott.
Enligt Erik Selin har han bara försökt skydda sig och sin familj.
”Det har bara varit för att skydda mig och barnen – jag har inte vunnit något på det här, det har tvärtom bara varit krångligt.”
Det är inte så att jag vill försvara den som avviker från svensk lagstiftning om folkbokföring. Dråpligt nog trodde jag först – av misstag – att det var fråga om ”bokföringsbrott” (med tanke på en höjdare från näringslivet).
Men orsaken till att jag reagerade rör en fråga jag bloggat om tidigare. Det finns nämligen många, många tusen invandrare – kanske hundratusen – som fuskar med sin plikt att som boende i landet uppge korrekt adress till folkbokföringen. Många fuskar med dubbel bosättning. Exv genom att vara bokförda i vårt land, medan de i själva verket bor något annan stans, såsom Irak, Iran, Turkiet osv. Problemet är hursomhelst att trixande med boende öppnar för bedrägeri med olika offentliga penningbidrag. Förmodligen rör det sig om fusk i mångmiljardklassen årligen. Men här ligger svenska åklagare lågt!
Det intressanta är alltså att en svensk åklagare väcker åtal mot Erik Selin. Det verkar inte som han undandragit sig skatt genom att skriva sig på kontoret, utan uppger trovärdig förklaring att slippa kriminella besök i familjens bostad. Det som irriterar mig är att åklagare ser mellan fingrarna på fusk i många tusen fall av fifflande invandrare. Däremot hoppar åklagaren på en miljardär som antagligen gjort rätt för sig i övrigt.
I ett rättssamhälle gäller principer om likhet inför lagen. Så om Erik Selin nu åtalas så måste många, många utlänningars brott mot lagen om folkbokföring snarast följa. Här finns ett gigantisk och mycket mer samhällsnyttigt jobb för åklagaren att ta itu med än att plåga en orolig företagsledare!
Nu tror jag inte detta kommer att hända. Och i så fall ser vi klart ytterligare en anledning till att Sverige inte är ett rättssamhälle. Jag har tidigare bloggat om andra exempel (sök på bloggen under ordet ”rättssamhälle”).
Torsten Sandström
