Vad sägs om följande rubrik i SvD från tidningspsykologen Jägerfeld?
Jenny Jägerfeld: Partnern hånglar och tafsar, är det otrohet?
När det gäller mediala psykologer kan man vänta sig vad som helst, tycks det. Exv svar på frågor i stil med om det är det grymt att döda sin make? Eller: måste man vara snäll mot sin mamma? Osv.
Genom att ställa gripande frågor, som inte går att besvara på ett vetenskapligt plan, lockas läsare till tidningen. Sex och våld är som bekant säkra inslag i sensationsjournalistik. Det vet SvD:s ägare som också håller i Aftonbladets tyglar. Och så får Jägerfeld fortsätta att ragga läsare.
Jag har tidigare skrivit om hur pressen och SR/SVT stegvis förvandlas från faktapresentation till allmänt tyckande. Det behövs nämligen ingen utbildning för att besvara de frågor som Jägerfeld låtsas knäcka med hjälp av sin examen från ett universitet. Sådana skrivare blir billiga.
Det är inte så att jag är fientlig mot vetenskap. Inte alls. Men jag är skeptisk mot vetenskapens politisering och vulgarisering. Det vill säga samtal om frågor som inte går att lösa på ett vetenskapligt plan. Utvecklingen företräds bland annat av feminister och vissa klimatforskare, dvs personer som använder vetenskapen som täckmantel för att kunna driva åsiktspolitik.
Det parodiska är att medierna samtidigt anklagar rader av kritiska och seriösa bloggare för ”fake news”.
