Jag erkänner att jag bara lyssnade med ett halvt öra på säsongens första PK-Sommar i P1. Som framgår av min etikett till programinslaget (och mina tidigare bloggar) är jag mot en 100% korrekt svensk kvotering av sommarpratare. Plats ges nästan enbart åt den svenska självsyn som landet politiker och medier tillsammans hyllar. Okej, det brukar alltid vara med en mer frispråkig talare varje sommar, men han eller hon släpps in för att Sommar ska framstå som oberoende. I övrigt råder enkelriktning i Sommars åsiktskorridor. Det är tröttsamt.
Klimatfrågan är utan tvekan central. Om FN:s IPCC har rätt blir det mycket besvärligt med fortsatta CO2-utsläpp. Jag inser det. Men om däremot de många forskare – som är oberoende av FN och som tvivlar på IPCC:s slutsatser – har rätt så är inte fossila bränslen boven i dramat – om en bov öht kan utpekas. Ty förklaringen till den uppvärmning som diskuteras kan röra exv solens aktivitet (som varierar i cykler). Det är möjligt att IPCC har rätt, men det är inte alls bevisat, utan starka tvivel har framförts mot. Så länge vetenskapen är osäker bör därför ensidiga och hysteriska utsagor undvikas. Ett samtal för och mot är den rätta vetenskapliga vägen.
I min värld borde SR P1 alltså försöka spegla de två forskarläger som står mot varandra. Men det händer inte. Den politiskt korrekta inställningen är FN:s och därför ger medierna scenen till den egenodlade produkten Greta T, som alltså framför FN:s inställning. Det är så förutsebart och enkelspårigt som möjligt. Visst utdelar hon sparkar mot de politiskt ansvariga. Men utan att medierna tilldelat henne en megafon hade Greta T varit okänd och således inte med i Sommar på P1.
I stället för att låta experter tala – dvs forskare om klimatet i gasrummet mellan jordytan och rymden (alltså inte allsköns biologer, ekonomer och andra samhällsvetare vi hör var dag) – så ger Sommar i P1 scenplats till en skolflicka. Alltså Greta T, som förläst sig på IPCC:s utlåtanden och politikernas folkrättsliga avtal om en grad hit eller dit/decennium efter decennium. Ett förnuftigt meningsutbyte om vad som händer med klimatet ersättas alltså av ett bönemöte regisserat av Greta T. En flicka som i sin tur korats av världens alla vänsterliberala medier (som ständigt backar upp FN).
Jag kallar detta Greta T-syndromet. Det är en sjukdomsdiagnos som går ut på att en person enbart redovisar en enda sida av en större problematik. Tyvärr lider många svenskar av denna diagnos. Till skillnad från covid-19 är den inte akut livsfarlig, på så vis att kroppens organ hotar att kollapsa. Greta T-syndromet är mer att likna vid en själslig diagnos. Kanske påminner den om effekterna av ett bönemöte – enögdhet, upphetsning, fanatism, tungomålstalande osv. Ett möte där meningen är att frälsa själar som ännu inte är omvända till den rätta tron. Oavsett vilken sida som har rätt – IPCC eller skeptikerna – så är mediernas satsning på Greta T ett tecken på ett mycket allvarligt själsligt sjukdomssymtom.
Att Greta T uttrycker sig väl och visar engagemang är förstås bra. Problemet är att motsidans åsikter betraktas som tabu.
Torsten Sandström
2020-06-21
