Förr i tiden sades det i bland att man måste akta sig för läkarna. Deras ordinationer och åtgärder förvärrade ofta den sjukes tillstånd. Trots att Ludvig XIV fick ett långt liv – och genomgick en svår anal operation (en fistel) – var kungen rädd för doktorer av många slag. Han var också rädd för varma bad.
Rädslan för läkarvård har särskilt synts i tider av krig. I fält är hygienen givetvis alltid svag och en sårskada kunde snabbt vissa sig dödlig i arméns trånga sjuktält. Där (och i baracker) grasserade ofta virus och bakterier.
Men i nutida fredstider måste människan ändå vara jätteglad över den ofta högt kvalificerade (och kostbara) vård han eller hon erbjuds. Medicin har blivit en vetenskap för experter med djup kunskap (och inte bara präster eller kloka män/kvinnor). De allra flesta botas gång efter annan! Det görs enorma insatser exv i tider av corona och många, många frisknar till. Så skönt. Därför hajade jag till över följande rubrik i Sydsvenskan:
Åtta av tio överlever intensivvården
Jag tror kung Ludvig instämmer från sin grav. Han nickar bifall och säger att med lite tur klarar man kanske läkarnas vård. Sydsvenskans budskap är ändå förvånande gammaldags i sin syn på vården. Tilltron verkar låg av den överraskande rubriken om överlevnaden att döma. Att enbart två av tio dör verkar däremot var ett för nutiden mer naturligt konstaterande.
