Ett lösnummer av DN kostar 40 spänn. ”Vad får jag för det” utropar jag, lika förfärad som en känd gubbig företagsledare. Förutom förstås dagens coronados så ser du själv på bilden. Först den dagliga feministdrogen, där en för mig helt okänd Dua Lipa ska tala om matriarkatets förträffligheter. Numera räcker det inte med vanlig jämställdhet. Nu ska kvinnan vara mest jämställd, och därmed basta!
Sedan en dos av en annan vanlig medicin, en slags psykofarmaka, som ska tala om för oss ovetande läsare hur SVT fungerar. Alltså en tidningsjournalist som recenserar sina halvstatligt anställda kollegors jobb på SVT. En stapel av översvallande ord.
Frånsett skriande siffror om corona saknas alltså reportage som platsar under tidningens namn ”Dagens” nyheter. Vi möter två mediala kändisar som under eget namn presenterar sina högst personliga åsikter om fenomen som knappast kan kallas dagsfärska. Egot, den egna åsikten och inget annat än förstås en rad ord.
I tider av sjunkande annonsintäkter väljer uppenbarligen DN kändisvägen till framgång. Det är för övrigt samma väg som SVT hyllar, där vi varje dag möter flåsande och flabbande kändisar som tävlar i de mest omöjliga sporter. Även SVT/SR lär känna av den yngre generationens flykt från de stora medierna. Den äldre generationen är redan utmattad av alla trivialiteter och skrämseln om klimat och virus. Det verkar vara lika bra att dra något gammalt över sig, att döma av Bonniers samt den offentligt styrda tevens val av inslag. En flåsig jakt att förmå publiken läsa/lyssna.
Men det visar sig att många kloka, unga som gamla, i stället söker information på internet. Det gör de rätt i enligt min mening. Visst finns högkvalitativa reportage fortfarande hos de stora mediehusen. Men utvecklingen mot ”public desinformation” syns tydligt. Smarta marknadsförare har förstås räknat ut vilken typ av smörja som kan locka ungdomar kvar hos de stora mediehusen. Då blir det kändisar, tjo & tjim och mängder av subjektiva rapporter – med påföljd att kritiska analyser får begränsa utrymme. Men samtidigt grävs kvalitetsjournalistikens grav.
Jag förstår de traditionella mediernas problem. De väljer den lösning som Expressen, Aftonbladet och andra slasktidningar redan valt. Men DN och SVT kan därför inte längre hävda att de sysslar med kvalitetsjournalistik. Eller har fokus på kritisk granskning. Dessutom måste mediehusen förstås sluta med att tala om att alternativa medier desinformerar. På internet presenteras dessutom idéer som är gratis och inte kostar 40 kronor om dagen. ”Vad mycket jag får gratis!” skulle den pensionerade scaniachefen antagligen utropa om han tänkte på nätet.
