Coronakrisen visar på hur löst EU är sammanfogat. Strålkastarna riktas mot problemet med den snabba utvidgning som bland annat Sverige jobbat hårt för. Den vanliga svenska parollen är ju att ”alla ska vara med i båten.” Trots en unionsgemenskap och ett låtsasparlament skaver lika fullt de olika ländernas nationella intressen mot varandra.
Det är naturligt. Alla nationer vill just nu att övriga ska ge dem gåvor av sjukvårdmateriel. Några nationer i öst fifflar med demokratin. Ett antal erbjuder skatteparadis för ekonomiskt fiffel. Andra länder i syd vill att medlemsnationerna i norr ska stå för deras obetalda skulder då stora budgetöverskridande i dagarna planeras. Ingen önskar (just nu) ta emot flyktingar och vill därför ge Turkiet ännu mer betalt för att med vapen bygga en virtuell gränsmur. Slutligen önskar alla få mer bidrag och flertalet vill låta en handfull rika nationerna i nordväst betala.
Vad liknar detta? Är det den stolta union som politikerna talar om i valtider? Är det en nyttig verksamhet som vårt land ska finansiera med rader av miljarder per år? Nej, det framstår som en stökig krubba i ett stall som blivit tomt på foder, dvs praktiska idéer för att föda en genuin och god samverkan. Det är med andra ord motsatsen till det fredsprojekt som EU-kramarna ständigt talar om. Ett begynnande Star war som hotar hotar helheten, även de goda inslagen.
Jag är i grunden vän av internationellt samarbete om handel, transporter och rimligt rörlighet för arbetskraft och studenter. Även gemensamma rättsregler för dessa behov är bra. Om EU kan bantas till förutvarande EG är därför mycket vunnet. Låt därför medlemsnationerna själva sköta sina konstitutioner och all rättslig reglering utanför varuomsättningens behov! Kanske blir det då möjligt att locka Storbritannien att medverka?
Mycket står alltså att vinna på en pragmatisk europalinje. Kan det eländiga viruset bidra till detta så desto bättre. Men i bakgrunden lurar de krafter som – liksom Frankrike – ständigt vill hugga EU i än större stenblock. Trots att motorn håller på skära ihop så kräver de mer bränsle. Här finns det stora hotet mot en väl fungerande framtida europeisk gemenskap kring handel, resor, arbete och studier. EU-talibanerna hotar med andra ord att krama ihjäl de strimmor av livskraft som ännu finns kvar.
Torsten Sandström
2020-04-01
PS! Den 3 april läser jag i SvD att Frankrike infört exportförbud på sjukvårdsmateriel som levererats från Kina till ett svenskt företags dotterbolag i Frankrike – ett företag som enligt EU-rättsliga regler ska behandlas som vilket franskt bolag som helst. Rämnar unionen?
