SvD har idag ännu en bra ledare. Nu skriven av Ivar Arpi. Den handlar om vardagligt elände inom det offentliga Sverige. Det vill säga om politiker och byråkrater som tror att de med föreskrifter, direktiv och andra regler ska kunna styra upp människors handlande i detalj. Steg för steg nedrustas därför alla krav på människor att använda sitt eget sunda förnuft i dagliga mellanhavanden med andra. I stället produceras infantila regler av alla de slag om vardagens alla händelser.
Min ungdoms postkassörer hade sina regler och kollade alla detaljer flera gånger. Men då rörde det sig om pengar ut och in i juridikens värld. Värdegrunder och liknande föreskrifter rör inte hård juridik utan moral. Och den ska fungera självmant utan pekpinnar från storebror.
Den som inte själv förstår vad som är rätt och agerar fel ska få sig en åthutning. Och om det upprepas en påföljd. Ett mer ansvarsutkrävande svenskt samhälle behöver inte några myndighetens eller skolans ”tio budord”. Det som behövs är chefer och lärare som vågar säga ifrån. Och att fackföreningarna visas ut från det offentligas ledningar.
Det är nog där skon klämmer, som man säger. I det genompolitiserade svenska samhället är det facket som styr spelreglerna för jobb på den offentliga sektorn. Naturligtvis inte formellt. Men i realiteten genom att höga och låga chefer är rädda för fackens bossar (ibland är de själva medlemmar!). Därför hukar de. Och så spikas moraliserande men intetsägande värdegrunder. Därför ska facken enbart ges tillträde till förhandlingsbordet för löner od. Och inte sitta med cheferna och bestämma över hur jobbet ska skötas för att funka enligt gällande lagstiftning.
Här är Arpis sköna text! Och en skön lördag tillönskas du!
https://www.svd.se/samverkan-for-dumhet-i-orebro
