Varje år vid den här tiden får ”Folk och Försvar” stor uppmärksamhet i medierna. Det spelar ingen roll om försvaret är respektingivande eller mer liknar det hos en bananmornarki, vilket numera är fallet. Man frågar sig varför detta årliga jippo?
Mitt svar står på några olika ben. Det ena och främsta är nationens korporativa struktur som jag nyss bloggat om. I stället för en intensiv debatt i riksdagen genomförs det vanliga politiska myglet i olika kommittéer tillsammans med militärindustrin (främst SAAB), fackliga organisationer och inte minst den militära byråkratin. Att ledningen av denna vilar på stabil politisk grund, vanligtvis S-partiets, tillhör bilden.
Det andra skälet är att försvaret måste ges en folklig bas. Under den allmänna värnpliktens tid var detta inte så svårt. Nästan varje man hade sin roll och hade sin egen inställning till Sveriges försvar. Så är det förstås inte längre, när vi bara har ett låtsasförsvar. Då blir jippon i fjällen under namnet Folk och Försvar viktigare. Det blir en form av samling vid lägerelden (i stil med Melodifestivalen SVT:s anda). Där sitter kungligheter vid sidan om höga politiker, militärer, företagschefer och inte minst journalister för att ge ett intryck av folklig beredskap. Detta blir förstås inte så enkelt, med tanke på kretsens elitära sammansättning.
Det tredje skälet – och det kanske mest pinsamma – är att den politiska klassen vill ha sitt eget sportlov. Alltså en fjällresa som finansieras med andras pengar (skattebetalarnas). Det blir några dagars skidåkning och festande på Högfjällshotellet vid sidan om obligatoriska möten.
Så funkar försvarsplaneringen i bananmonarkin Sverige. Det vill säga den funkar inte alls bra i praktiken. Liksom de olika lägereldsmöten som SVT arrangerar fortlöpande är det nämligen bara fråga om att skapa en illusion av folklig gemenskap och effektivitet. Vid lägereldens skyar av rök kan ett bananförsvar framstå som något avskräckande i folkets ögon. Men inte för potentiella fiender. Ryssland skrattar bara antar jag. Men illusionen är skapad för politiskt hemmabruk.
Att de verkligen är en illusion förstår många då vi ser på försvarsmaktens agerande i nutid. Fejkade ubåtsjakter – det var visst en boj – där kritiker inom den egna organisationen tystas. Vidare en lång försvarsanställning av en officer som en gång i tiden rekryterats med förfalskad examen. Ständiga problem med hanteringen av de pengar som försvaret beviljats. Affischering efter kvinnor med hjälp av fotomodellsbilder. Osv. Vi möter som sagt ett bananförsvar.
Jag undrar ofta hur svenska historiker om hundra år kommer att beskriva Sveriges politiker och regeringar under 2010-talet. Kommer det präntas berömmande ord om klok planering och hushållning med skattebetalarnas pengar? Eller kommer den politiska eliten att beskrivas som nutida feodalfurstar, dvs som misskött landet och bedragit sina väljare? Om framtiden vet vi som bekant mycket lite. Men jag tror läsaren gissar mitt svar på frågan.
