Det talas i dagarna om Postnords ekonomisk problem. Ord som ”konkurs” nämns till och med. Uppenbarligen har danskarna i förhandlingarna med Maud Olofsson grundlurat henne. Hej och hå inom C-partiet.
Därefter tänker jag på en en ännu större ekonomisk smäll som hon kostat vårt landgång fler miljarder: Vattensfalls köp av holländska Nuon. Prislappen för Olofssons inkompetens skrivs sammanlagt till omkring 100-200 miljarder. Mellan 10-20% av en hel statsbudget! Miljontals medborgares svett att betala skatt!
Hennes egen ekonomiska kompetens kan skrivas på en nagel till ett lillfinger. Hon har visst jobbat ett tag på någon form av hushållningssällskap uppe i Norrböle. Och så blir hon näringsminister i Reinfeldts regering.
Bakom henne skymtar en annan C-partist och misslyckad småföretagare: Elisabeth Thand Ringqvist. Efter sin sejour som rådgivare till Maud rörande Nuon har den senare komiskt nog lyckats få jobb på Riskkapitalisternas förening. Ja, hon vet verkligen hur miljarder ska brännas av på spelbordet. Att hon studerat på Handelshögskolan i Stockholm är också ett bra skämt i sammanhanget.
Jag vore orättvis om jag inte också nämnde Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, som borde ha stoppat näringsministerns miljardrullning De borde veta bättre. Deras ansvar är alltså också blytungt.
Över alla partigränser finns det alltså stora problem med att hushålla med folkets pengar. Ett allmänt val är absolut ingen bra grund för stora affärer. Låt därför privata finansiärer ta risker med egna pengar. Och lämna folkets pengar ifred.
